Print (PDF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lod, biskop Johannes Matthiæ 242, de öfriga i mån
af grad och förtjenst, men ingen prest hade bekommit
mindre än 24 riksdaler. Troligen hade Carl Gustafs
anhängare inom de öfriga stånden icke heller blifvit
lottlösa; men så hade också högadelns försök att
tillvägabringa nya inskränkningar i konungamakten och
af klippa hvarje blifvande reduktion af de afhända
kronogodsen blifvit omintetgjordt, hvilket resultat
väl kunde vara vardt hvad det kostat!
Emellertid voro den nye konungens enskilda tillgångar
uttömda, lika väl som statens, och hans första
omsorg såsom regent måste derför blifva att noga
undersöka kammarverket, hvilken undersökning den
gamle rikskansleren åtog sig, lemnande kanslisakerna
åt sonen Erik. Vid denna undersökning fann han
en inrikes och utrikes skuld af tillsammans 5
millioner daler, samt att största oreda rådde inom
hela penningeverket. Statsinkomsterna, som år 1646
uppgått till nära 4,600,000 daler, hade under året
1653 utgjort endast omkring 3,800,000 daler, hvilken
summa var alldeles otillräcklig till bestridande af
räntorna å statsskulden samt till hofvets, härens,
flottans och embetsmannens underhåll. Följderna
af Christinas besinningslösa slöseri framträdde
nu i hela sin bedröflighet, men det visade sig
tillika att Magnus De la Gardie illa skött sitt
riksskattmästareembete. Också, när det kort efter
Carl Gustafs tillträde till regeringen blef fråga om
att kalla De la Gardie tillbaka till hofvet, afrådde
Axel Oxenstierna ett sådant steg. »Statens vigtiga
tjenster», sade han, »är grefve Magnus icke vuxen,
och hvad af vigt varit honom anförtrodt har han alltid
bortskämt eller illa uträttat. Så länge det, som så
nyligen tilldragit sig inom hennes kongl. maj:ts hof,
är i friskt minne, skadar det ingalunda, att grefven
fortfarande stannar på sina gods.»
Carl Gustaf följde rådet, men då han icke ville anses
hafva alldeles glömt sin svåger, utnämnde han honom
till generalguvernör öfver Vestergötland, Dalsland
och Halland samt gaf honom tillstånd att med sin
grefvinna på några dagar besöka Stockholm. De la
Gardie undanbad sig dock denna utnämning, såsom allt
för ringa för en riksskattmästare, samt yrkade tillika
envist på utbekommande af de 70,000 riksdaler, för
hvilka Carl Gustaf iklädt sig ansvar, då Christina
af De la Gardie köpt Ekolsund för att gifva det åt
Clas Tott. Utkräfvandet af denna skuld, hvilken Carl
Gustaf åtagit sig endast för att göra Christina till
viljes, föll sig högst olägligt för konungen i hans
nuvarande penningeförlägenhet och ökade ingalunda hans
välvilja för sin svåger, som också icke under hans
regering erhöll något större inflytande på de allmänna
ärendena, ehuru Carl Gustaf för öfrigt bemötte honom
vänligt och äfven för hoffesterna vid sin förmälning
anlitade hans biträde. Af riksskattmästareembetet åter
kom De la Gardie tills vidare icke i utöfning, utan
dess åligganden fullgjordes fortfarande af riksrådet
Herman Fleming, hvilken sedan December 1653 varit
president i kammarkollegium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
