Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lod, biskop Johannes Matthiæ 242, de öfriga i mån af grad och förtjenst, men ingen prest hade bekommit mindre än 24 riksdaler. Troligen hade Carl Gustafs anhängare inom de öfriga stånden icke heller blifvit lottlösa; men så hade också högadelns försök att tillvägabringa nya inskränkningar i konungamakten och afklippa hvarje blifvande reduktion af de afhända kronogodsen blifvit omintetgjordt, hvilket resultat väl kunde vara värdt hvad det kostat!
Emellertid voro den nye konungens enskilda tillgångar uttömda, lika väl som statens, och hans första omsorg såsom regent måste derför blifva att noga undersöka kammarverket, hvilken undersökning den gamle rikskansleren åtog sig, lemnande kanslisakerna åt sonen Erik. Vid denna undersökning fann han en inrikes och utrikes skuld af tillsammans 5 millioner daler, samt att största oreda rådde inom hela penningeverket. Statsinkomsterna, som år 1646 uppgått till nära 4,600,000 daler, hade under året 1653 utgjort endast omkring 3,800,000 daler, hvilken summa var alldeles otillräcklig till bestridande af räntorna å statsskulden samt till hofvets, härens, flottans och embetsmännens underhåll. Följderna af Christinas besinningslösa slöseri framträdde nu i hela sin bedröflighet, men det visade sig tillika att Magnus De la Gardie illa skött sitt riksskattmästareembete. Också, när det kort efter Carl Gustafs tillträde till regeringen blef fråga om att kalla De la Gardie tillbaka till hofvet, afrådde Axel Oxenstierna ett sådant steg. »Statens vigtiga tjenster», sade han, »är grefve Magnus icke vuxen, och hvad af vigt varit honom anförtrodt har han alltid bortskämt eller illa uträttat. Så länge det, som så nyligen tilldragit sig inom hennes kongl. maj:ts hof, är i friskt minne, skadar det ingalunda, att grefven fortfarande stannar på sina gods.»
Carl Gustaf följde rådet, men då han icke ville anses hafva alldeles glömt sin svåger, utnämnde han honom till generalguvernör öfver Vestergötland, Dalsland och Halland samt gaf honom tillstånd att med sin grefvinna på några dagar besöka Stockholm. De la Gardie undanbad sig dock denna utnämning, såsom allt för ringa för en riksskattmästare, samt yrkade tillika envist på utbekommande af de 70,000 riksdaler, för hvilka Carl Gustaf iklädt sig ansvar, då Christina af De la Gardie köpt Ekolsund för att gifva det åt Clas Tott. Utkräfvandet af denna skuld, hvilken Carl Gustaf åtagit sig endast för att göra Christina till viljes, föll sig högst olägligt för konungen i hans nuvarande penningeförlägenhet och ökade ingalunda hans välvilja för sin svåger, som också icke under hans regering erhöll något större inflytande på de allmänna ärendena, ehuru Carl Gustaf för öfrigt bemötte honom vänligt och äfven för hoffesterna vid sin förmälning anlitade hans biträde. Af riksskattmästareembetet åter kom De la Gardie tills vidare icke i utöfning, utan dess åligganden fullgjordes fortfarande af riksrådet Herman Fleming, hvilken sedan December 1653 varit president i kammarkollegium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
