Print (PDF) - On this page / på denna sida - Carl Gustafs förmälning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prinsessan, Magdalena Sibylla, hvarom hon skref till Carl
Gustaf. Denne skickade sina båda förtrogne Paul Würtz
och Lorens von der Linde till Gottorp, för att äfven
höra deras tycke samt till denna förbindelse utverka
hertigens bifall. Detta vanns utan svårighet och de
återförde så väl Magdalena Sibyllas som hennes yngre
systers Hedvig Eleonoras porträtter till konungen. Den
yngres behagade honom mest, och för henne hade äfven
hans sändebud förklarat sig. Väl var hon redan förut
lofvad åt en prins af Meklenburg, men han fick stå
tillbaka för Sveriges konung och gifte sig i stället
med den äldre systern.
Hedvig Eleonora, född den 23 Oktober 1636 och alltså
nu aderton år gammal, blef sålunda Carl Gustafs
trolofvade och Erik Oxenstierna utsågs att mottaga
prinsessan af hennes fader samt föra henne till
Sverige. Mot slutet af Augusti 1654 afgick amiral
Bielkenstierna med fem krigsskepp från Stockholm att
afhemta den kungliga bruden. Hon erhöll af sin far i
hemgift 20,000 rdr, hvilka skulle återställas till det
hertigliga huset, om konungen öfverlefde sin gemål och
hon dog barnlös. Till morgongåfva fick hon 32,000 rdr
eller 2,000 rdr årlig ränta och till hennes lifgeding
bestämdes Gripsholms, Eskilstuna och Strömsholms
län, med en inkomst af 34,000 rdr. Hertigen och
hertiginnan följde sin dotter till Eckenförde hamn,
der svenska flottan låg, å hvilken hon gick om bord
den 29 September. Vid Dalarö var konungen henne till
mötes den 5 Oktober och förde henne till Carlberg,
hvarest hon dröjde till dess allt var i ordning
till deras förmälnings högtidliga firande. Härtill
åtgingo de nästa veckorna, ty nu likasom vid kröningen
nödgades konungen låna från den rikare adeln hvad
som fordrades för att ersätta de prydnader och bohag,
Christina bortfört ur slottet.
Först den 24 Oktober kunde Hedvig Eleonora hålla sitt
högtidliga intåg i Stockholm, och den 26 kröntes hon
i Storkyrkan till Sveriges drottning af erkebiskop
Lenaeus. Högtidligheterna efter bröllopet, hvilka
för det mesta bestodo i upptåg och ringränningar,
hvarvid Carl Gustaf Wrangel, Robert Douglas och Magnus
De la Gardie gjorde sig mest bemärkta, kunde icke
jemföras med dem, som åtföljt Christinas kröning,
och när hon hörde dem beskrifvas, utropade hon:
»Hvilka fattiga och ömkliga fester!» Det var likväl
hennes eget slöseri, som vållat, att dessa fester
måst blifva så föga praktfulla.
Carl Gustafs och Hedvig Eleonoras förening hade
varit ett omständigheternas verk, hvari bådas
hjertan haft ingen del; men den blef det oaktadt
ganska lycklig. Carl Gustaf, som förut icke haft så
få kärleksförbindelser, förblef derefter sin gemål
trogen, och hon, hvars lynne var alltför lugnt för
att hennes hjerta skulle kunna lif as af någon
varmare känsla, hyste likväl för sin make så mycken
tillgifvenhet, som för en sådan natur var möjlig. När
han under sitt fälttåg djupt in i Polen 1655 icke
hann skrifva till henne så ofta hon önskade, ansåg
hon det såsom bevis på kallsinnighet och sörjde djupt
deröfver. Tidigt på våren 1656 besökte hon honom i
Preussen och stannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
