- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI /
33

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1655

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Danmark under trettioåriga kriget var i fejd med kejsaren, ämnat sjelf inbryta i Skåne, emedan Sveriges ställning ej tilläte det att overksamt åskåda Danmarks upplösning, och lika litet borde Sverige nu åse Polens, utan att sjelf dervid se sig till godo.

En tredje åsigt förfäktades af Herman Fleming, som väl tillstyrkte rustningars företagande, men ville dock, att man, i betraktande af rikets tillgångar, så mycket som möjligt borde undvika kriget, hvarföre man tills vidare borde inskränka sig till underhandlingar. Häri instämde Gustaf Bonde.

Rådets beslut blef, att hären borde rustas; ty om krig skulle företagas eller icke, kunde ej blifva föremål för rådets öfverläggningar, då sådant ej kunde beslutas förr, än frågan varit meddelad rikets ständer.

Följande dagen förekom till öfverläggning inom rådet, huru vida man, utöfver bekräftandet af de fördelar Sverige redan innehade, borde af Polen fordra ersättning för krigskostnaderna samt någon säkerhet, helst genom afträdandet af något landskap, för att Sverige framdeles ej måtte från detta håll blifva oroadt. Riksdrotsen talade ifrigt för ett sådant påstående och likaså rikskansleren, som gaf en vink om att flera polska undersåtare redan begärt svenska konungens beskydd. Bengt Skytte utvecklade nyttan af Preussens besittning. Den vore en förmur för Lifland och hölle genom sitt läge både Polen och Brandenburg i tömmarna. Herman Fleming talade äfven nu för en fredlig politik. Kunde någon säkerhet vinnas, helst i penningar, vore det godt, men framför allt borde man söka freden och ej kasta sig i några vidlyftigheter genom att bevisa Polackarnes begäran om skydd. Thure Sparre, Erik Gyllenstierna och Gustaf Bonde voro af samma mening. De båda sistnämnde tillstyrkte dock att man väl borde sluta fred med Polen, men derefter gå mot Ryssland.

Kort efter dessa öfverläggningar inom rådet utfärdade konungen den 20 December en kallelse till »alla grefvar, friherrar, ridders- och frälsemän, som till laga år komne äro och ej laga förfall hafva; alla öfverstar, öfverstelöjtnanter och majorer samt en ryttmästare eller kapten af hvart landtregemente; alla biskopar och superintendenter och två af hvart kapitel samt en prestman af hvart härad; af hvar stad en borgmästare och en rådman eller annan borgare och af hvart härad en bonde» att sammanträda till allmän riksdag i Stockholm den 26 Februari 1655, »eftersom Europas och enkanneligen vårt kära fäderneslands närvarande tillstånd och öfverhängande fara, jemväl de vidt utseende förändringar, som dagligen förelöpa, fordra en idkesam åhåga, huru riksens försvar och säkerhet må på en och annan befarande oförmodlig händelse befrämjas, såsom ock emedan dessförutan några särdeles högvigtiga ärenden förelöpa.»

Tillika skickades Kock ännu en gång till Polen med uppdrag att, då detta rike i följd af inre tvedrägt samt ryssarnes och kosackernas anfall tycktes vilja sönderfalla, höra sig före, huru de polska ständerne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/6/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free