Print (PDF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måtte kunna genom utskrifning förstärkas och nödiga
penningemedel anskaffas.
Första öfvetläggningsämnet vid riksdagen blef i
anledning häraf kriget och beredandet af erforderliga
medel dertill. Äfven vid denna riksdag, likasom
vid den år 1652, tillsattes ett hemligt utskott,
hvars ledamöter utsagos af konungen och i hvilka
inga bönder suto. Det hade att yttra sig rörande
krigsfrågan, och öfverläggningarna derom skedde i
konungens närvaro. Han framstälde hufvuddragen af den
politiska ställningen och framhöll de anledningar till
krig den innebar, hvarefter frågan närmare utvecklades
af rikskanslern. Öfverläggningarna fortgingo endast
under tre dagar, hvarefter ständerna öfverlemnade
till konungen att i denna fråga besluta.
Derefter följde rådplägningarna om den utskrifning
och de gärder, som kunde anses erforderliga. Härom
öfverlade stånden både länge och ifrigt, dels
hvart för sig och dels med hvarandra genom
utskott. Resultatet blef, att ständerna beviljade
för åren 1656, 1657 och 1658 en utskrifning
efter samma grunder, som blifvit stadgade vid
1652 års riksdag, nemligen att en knekt skulle
uppsättas af hvart tionde skatte-och krono- samt
hvart tjugonde frälsehemman. Borgareståndet
lofvade att, under nämnda trenne år, hålla
dubbelt antal båtsmän mot vanligheten tillhanda,
om nöden oundvikligen så fordrade. Boskaps- och
mantalspenningarna skulle utgöras efter vanligheten,
äfvensom slagtareaccisen. Qvarntullen skulle åter
införas i vissa större städer. Allmogen åtog sig att
utgöra en tunna spanmål och en rdr i penningar för
hvart helt hemman, dock endast för ett år; adeln
och krigsbefälet att för sina landtbönder erlägga
hälften mot skatte och krono af all extraordinarie
krigshjelp; presterskapet att utgöra, biskopar och
superintendenter en afgift i ett för allt enligt
särskild upprättad längd, presterne på landet en
spanmålshjelp af två tunnor spanmål för hvarje
60 mantal inom församlingarna, och i städerna en
tjugondedel af det underhåll, de hade af kronan
i spanmål, penningar eller annan ränta, samt
borgerskapet att under de tre följande åren erlägga
en krigshjelp, hvar stad efter som den å en särskild
förteckning sig angifvit.
Det svåraste öfverläggningsämnet vid denna riksdag
var likväl det om en reduktion af de afhända
kronogodsen. Vi hafva i det föregående visat, huru
ifrigt en sådan yrkades af de ofrälse stånden vid
1650 års riksdag. Under den nästföljande öfvergåfvos
bönderne af preste- och borgarestånden, men fortsatte
detta oaktadt sitt yrkande på reduktionen lika ifrigt
som förut, ehuru de ingenting kunde utverka mot de tre
öfriga ståndens så väl som regeringens beslut. Vid
1654 års riksdag väntade man att denna fråga skulle
återkomma, men allas tankar voro då så upptagna af
regentombytet, och riksdagen blef, sedan detta
försiggått, så hastigt afslutad, att den kinkiga
frågan äfven då blef undanskjuten. Vi hafva emellertid
sett, att den nye konungen gjort en början till denna
frågas handläggning genom de uppgifter han infordrade
från kammarkollegii president Herman Fleming och från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
