Print (PDF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rikskammarrådet Gustaf Bonde. Han tyckes äfven från
andra bland sina i kammarverket erfarne rådgifvare
hafva begärt upplysningar i detta vigtiga ämne,
ty man eger ännu i behåll ett sådant af riksrådet
Christer Bonde afgifvet betänkande, hvilket synes
blifvit lagclt till grund för det reduktionsförslag,
konungen sedermera framstälde.
I detta betänkande visas, huru vissa orter länge
ansetts för kronan så omistliga, att gods der icke
kunde begäras. Så vid bergverken, der kronan genom
afhändandet af sina gods skulle mista ej blott
räntorna, utan äfven möjligheten att föröka sina
inkomster af dessa verk; så ock vid militien. Öfver
denna vore visserligen en jordebok med stor möda
upprättad, men man kunde väl sätta i fråga, om vid
medgifna godsbyten allt tillgått som det bort; om
icke regementena blifvit försvagade eller öde hemman
gifna i stället för goda eller ock hemman bortgifna
å orter, der sådant varit förbudet och der de bort
orubbadt för militien bibehållas. Så vid amiralitetet,
så ock i afseende på kronans slott, ängar, fiskerier,
»der ingen borde drista sig att insticka». I konung
Gustaf Adolfs tid hade ingen vågat begära gods på
förbuden ort. Samma grundsats hade ock blifvit följd
under förmyndarestyrelsen, och äfven i början af
Christinas egen regering hade sådana gods endast
sparsamt blifvit utdelade. Alla sådana gods borde
återkallas utan anseende till personen. Likaså borde
alla gods, som i strid mot Norrköpings riksdagsbeslut
blifvit bortgifna för evärdelig tid, antecknas till
rättelse; expektanser, som hade begynt gifvas till
så betydligt antal, att de förorsakade den största
oreda, alldeles försvinna, samt slutligen, om någon
för oriktigt uppgifna fordringar eller förtjenster
erhållit kronogods, dessa honom fråntagas.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta Christer
Bondes betänkande gjorde konungen den 13 Mars
till rådet en framställning rörande reduktionen af
sådana gods, som ansågos för kronan omistliga. Rådet
öfverlade om de närmare bestämmelserna och genomgick
under de följande dagarna de särskilda slagen af
sådana orter, inom hvilka inga gods finge kronan
afhändas. Sedermera framstäldes denna fråga af
rikskanslern i hemliga utskottet den 22 Mars, så snart
öfverläggningarna rörande den yttre politiken der
vore afslutade. Rikskanslern uppräknade de särskilda
slagen af omistande orter, och en utredning af ämnet
skedde så väl af honom som af riksdrotsen. Den 24
Mars förekom ärendet å riddarhuset, der några bland
riksråden infunnit sig, anförda af rikskanslern, som
utförligt framlade grunderna för konungens förslag. Då
rikets medel ej voro tillräckliga och kronogodsen
utgjorde en hufvudkälla för statsinkomsterna,
vore den föreslagna åtgärden nödvändig, hvarföre
ridderskapet och adeln uppmanades att med lugn
öfvetlägga om förslaget och glömma sitt eget bästa för
det allmänna. Rikskanslern erinrade vidare om de stora
svårigheter, man vid föregående riksdagar haft att
af hålla de öfriga stånden från att vidröra denna
fråga, försäkrande att man nu med detta ömtåliga
ärende gått till väga så försigtigt som möjligt,
samt att konungen ej ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
