Print (PDF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skada någon enskild. Derpå genomgick han de särskilda
slagen af omistande gods, visade deras oumbärlighet
för hofvet, för härens och flottans bestånd samt
för bergverken, och sade till slut, att »der man
icke i tid sökte bot, skulle sedan oförmodligen
nätet dragas oss allom öfver hufvudet, när skadan
vore obotlig. Deremot, om detta förslag verkstäldes,
skulle adeln företaga androm den opinion, de kunde
hafva, att det förnämsta ståndet icke sökte rikets
välfärd. Hvar och en skulle sedan vara säker om sitt
och ridderskapets ruin vara afvänd.»
Efter detta föredrag af rikskanslern samtalade
landtmarskalken med de särskilda adelsklasserna
och svarade sedermera i deras namn, att de biföllo
förslaget i allmänhet, men önskade att konungen och
riksens råd måtte med dem närmare öfverlägga om de
särskilda bestämmelserna. Sedan rikskanslern derefter
anfört de öfriga hufvud-punkterna i förslaget -
om upphäfvandet af expektanser och förvandlingen
af de för evärdelig tid bortgifna godsen till
Norrköpings beslutsgods - valde adeln ett utskott
af aderton ledamöter, som skulle härom öfverlägga
med riksråden, och af detta utskott behandlades
reduktionsfrågan under det återstående af riksdagen,
medan man å riddarhuset sysselsatte sig med de öfriga
riksdagsärendena.
Förslaget till reduktionsstadga blef inom utskottet
noga granskadt och sedermera föredraget på riddarhuset
allt efter som det hann i kansliet uppsättas. I
hvad det rörde de omistande godsen antogs det utan
svårighet; men vid föredragningen af den nästföljande
punkten om expektansernas upphörande, yrkade tredje
klassen, med Clas Rålamb i spetsen, att denna punkt
skulle omfatta äfven det liknande förhållande,
som egde rum vid grefve- och friherreskapen, och
under följande dagens öfverläggning begärde tredje
klassen, att skilnad måtte göras mellan meriterade
och omeriterade innehafvare af gods. Båda dessa
framställningar väckte stor oro och förtrytelse inom
de båda öfriga klasserna, hvilka ock förenade sig
att öfverrösta den tredje.
Det första reduktionsförslaget antogs emellertid på
riddarhuset den 24 April och meddelades redan samma
dag af rikskansleren till ett utskott af presteståndet
samt derefter till borgareståndets utskott. Det
antogs utan svårighet af alla stånden och man hade
sålunda beslutat, att de gods, som voro oumbärliga för
förvaltningens regelbundna gång, skulle genast kallas
tillbaka till kronan, alla för evärdelig tid bortgifna
kronogods förvandlas till Norrköpings beslutsgods samt
alla expektanser upphöra. Men härmed voro kronans
tryckande behof för tillfället icke afhulpna, och
konungen framstälde derföre den 26 April i rådet det
förslag, att, som det redan beviljade icke gjorde
tillfyllest för kronans behof, skulle kronogodsens
innehafvare antingen åtaga sig en årlig bevillning
af 200,000 daler silfvermynt, tills denna summa
kunde blifva kronan ersatt genom återfallande gods,
eller ock genast afstå en fjerdepart af godsen och
behålla det Öfriga - den årliga räntan af de afhända
kronogodsen beräknades nemligen till 600,000 daler
s. m., ehuru den i sjelfva verket uppgick till vida
högre belopp, och en fjerdedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
