Print (PDF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af denna ränta antogs således utgöra 150,000 daler,
så att efter denna beräkning detta senare alternativ
skulle blifva fördelaktigare än den föreslagna årliga
bevillningen.
Öfverläggningarna om detta förslag, som utgjorde det
andra skedet i reduktionsförhandlingarna vid denna
riksdag, föranledde vida flera och hetsigare strider
än det förra förslaget. Det första alternativet
om en årlig bevillning förkastades redan inom
utskottet, såsom stridande mot adelns privilegier och
Norrköpings beslut. Icke heller visste man huru man
skulle afräkna de till kronan återfallande godsen
och sedan med billighet förena återstoden. Mot det
andra alternativet åter anmärktes svårigheten att
rättvist bestämma huru den fjerdepart af godsen, som
till kronan skulle återfalla, borde beräknas. För dem,
som hade små donationer, blefve det allför tungt att
förlora en fjerdepart deraf, och det syntes obilligt,
att samma beräkningsgrund skulle gälla för dem,
som för innehafvarne af de stora donationerna eller
förläningarna, för hvilka en sådan förlust vore
vida mindre känbar.
När frågan förekom på riddarhuset, blef motståndet
långt starkare än vid den förra framställningen. Vid
omröstningen om sjelfva reduktionsgrunden yrkade
tredje klassen, att den, som mera fått, borde ock
mera återgifva, samt gjorde detta till vilkor för sitt
bifall till hela förslaget. De båda öfriga klasserna
läto sig härmed nöja, dock under förbehåll att det
endast skulle lända utskottet till efterrättelse och
att frågans afgörande alltid skulle stå ståndet i
dess helhet öppen. Utskottet föreslog nu, att den,
som fått ett gods af endast ringa värde, skulle
afstå en tjugondedel deraf; den, som fått ett af
dubbelt så stort värde, en tiondedel, men deremot
den, som erhållit gods af 20,000 daler s. m. värde
och deröfver, två tredjedelar.
I detta skick kom frågan till rådet, der den
sålunda föreslagna reduktionsgrunden väckte mycket
ogillande. Rikskanslern frågade hvad det var för
subtiliteter man nu kom med, hvilken proportion
man ville hafva stadgad och huru man ville utfinna
just den, som vore den rätta, då alla vore lika i
afseende på åtkomstsättet. Hans tanke var, att en
fjerdepart borde utgå, lika för alla. Detta blef ock
rådets mening, hvilken följande dagen föredrogs på
riddarhuset, der en liflig tvist uppstod mellan
den i de två första klasserna representerade
fåtaliga högadeln och den talrika lågadeln i den
tredje. Slutligen medgaf dock äfven denna, att
fjerdeparten skulle utgå lika för alla, dock att »de
fattige skulle med nåde anses.»
Härefter blef den vidlyftiga reduktionsstadgan uppsatt
i kansliet; men då den ; återkom derifrån fullt
utarbetad den 7 Juni, uppstod en strid mellan adeln
och de ofrälse stånden, hvilka dittills förhållit
sig passivt, så länge frågan diskuterades inom
adeln, men nu, när den skulle öfvergå till en allmän
författning, framkommo med den ena anmärkningen efter
den andra. I synnerhet fästade man sig vid en punkt i
stadgan, der det hette: »Såsom nu allt detta stadgas
till en evigvarande förordning, alltså skall ock
sådant oryggligen af efterkommande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
