Print (PDF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1655 - Förhållandet till utländska makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Carl
X Gustaf.
bestämmelser rörande reduktionen meddelades; och den 9
Juli utnämndes kommissarier för dess verkställighet,
med Herman Fleming såsom ordförande. I sin för dem
utfärdade instruktion befalte konungen dem att genast
gripa verket an, så att man måtte få någon visshet
om det löpande årets inkomster, och några få dagar
derefter. trädde kommissionen i verksamhet.
Ett vigtigt steg var sålunda taget till den af de
ofrälse stånden så länge och så ifrigt yrkade samt
af adeln lika ifrigt bestridda reduktionen. Det
var visserligen icke -på långt när så omfattande,
som de ofrälse stånden önskat, och i synnerhet
klagade man, att ingenting blifvit bestämdt om den
mängd skattehemman, som genom skattens försäljande
eller förlänande till adeln blifvit eller voro nära
ätt blifva förvandlade till frälsehemman och deras
innehafvare från sjelfständiga bönder till adelns
underhafvande; men början till en reduktion var
dock alltid gjord och ingenting hindrade att den
i framtiden kundje blifva mera omfattande. Adelns
afsigt var tydligt att genom fjerdeparts-räfsten
friköpa sig från all ytterligare reduktion, men
derigenom att konungen vid detta tillfälle trädde på
de ofrälse ståndens sida, blef detta förekommet och
frågan hållen öppen för framtiden. Det visade sig
ock omisskänligt, att den sjelfständiga hållning,
konungen härvid iakttog, i hög grad inverkade på både
rådet och adeln, då det förra, efter att den ena dagen
hafva öfverröstat konungen, likväl den nästföljande
enhälligt öfvergick till hans åsigt och förmådde
adeln att biträda densamma. Utan tvifvel befarade man
att genom detta konungens närmande till de öfriga
stånden blifva bragt till vida större eftergifter,
än man nu underkastat sig, och föredrog derföre att
få frågan undanskjuten, helst det förestående kriget
kunde antagas gifva både konungen och ständerna vid
deras nästa sammanträde så mycket annat att tänka
på, att den ömtåliga frågan äfven då kunde med all
sannolikhet antagas blifva hvilande1).
Förhållandet till utländska makter.
Sedan riksdagen åtskilts i slutet af Juni 1655 oc^
rikets inre angelägenheter blifvit ordnade så, som
omständigheterna mec|gåfvo, kunde Carl Gustaf åter
egna sig mera åt förhållandet till främmande makter,
hvilket också var sådant, att det påkallade en ganska
sorgfällig uppmärksamhet. .
Sverige hade under Gustaf Adolfs regering och den
derefter följande förmyndarestyrelsen blifvit en
eröfrande makt, som förstorat sig på alla sina
grannars bekostnad. Hos ingendera af dessa kunde
således någon uppriktig välvilja påräknas, utan tvärt
om måste man alltid
3) Jmfr Stiernman, Alla riksdagars och mötens beslut,
II: 1231-1258. - Svedelius, Om reduktionen af krono-
och adliga gods under Carl X Gustafs och Carl XI:s
regering. Upsala 1849, s. 57-79.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
