Print (PDF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till utländska makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
For hållandet till Holland och England.
45
framstående statsmän och som vid denna tid hade stort
inflytande på dess statskonst, hade svenska regeringen
fått en lika verksam som oförsonlig fiende. Han hade,
då Christina tyckts närma sig England och snarare
gynna dess än Hollands handelsintressen, blifvit
under året 1652 sänd till hennes hof för att söka
motverka detta engelska inflytande*, men vare sig
af förtrytelse öfver att detta misslyckades eller
af sårad egenkärlek, då han ej fann sig bemött med
sådan utmärkelse, som han väntat, från denna tid
uppträdde han ständigt såsom afgjordt fiendtlig mot
Sverige, och vi skota i det följande alltid finna
honom verksam, så snart några anslag uppgjordes mot
Sverige och dess konung. Svenska ministern i Haag,
Harald Appelbom/ bevakade visserligen med skicklighet
och uppmärksamhet sitt lands intressen, men kunde dock
ej förhindra, att Holland allt mera bestämdt vände
sig mot Sverige. Så snart den särdeles uppmärksamma
holländska diplomatien fått kunskap om Carl Gustafs
afsigter mot Polen, började man genast motarbeta
dessa. Holländska styrelsen gaf Polen obestämda
löften om hjelp, sökte tillvägabringa ett förbund
med kurfursten af Brandenburg, hvilken man unnade
de preussiska hämnarne hellre än åt Sverige, samt
uppmuntrade Danzig till motstånd. Man fruktade att, om
de preussiska hämnarne nu likasom före det förlängda
stilleståndet i Stums-dorfT komme i Svenskarnes
händer, skulle tullafgifterna i dessa hamnar förhöjas,
och derföre rustades den holländska flottan för att
upprätthålla Östersjöns frihet, såsom det hette. Carl
Gustaf afsände i April 1655 friherre Gustaf Sparre
till Holland såsom utomordentligt sändebud för att
söka skingra holländarnes farhågor och hindra dem
att skicka sin flotta i Östersjön, men hade likväl
föga framgång hos den holländska styrelsen.
Med England åter trädde Sverige i närmare
förbindelser, ju mera Holland närmade sig
Danmark. England styrdes fortfarande af Cromwell, en
af tidehvarfvets mest framstående personligheter, lika
stor. statsman som krigare och med lika stor förmåga
att dölja sina planer som ihärdig och klokt beräknande
alla förhållanden vid deras verkställande. Under de få
år han stått i spetsen för styrelsen hade han gjort
England till en af Europas mäktigaste stater och
börjat en täflan med Holland om verldshandeln. Ett
krig hade uppstått mellan dessa båda sjömakter,
hvarunder den engelska flottan visat sig vuxen
den holländska, som dittills varit erkänd for den
förnämsta sjömakten, och dä Danmark fortfarande
var Hollands bundsförvandt, hade Cromwell i stället
inträdt i förbindelse med Sverige. Israel Lagerfelt
hade mot slutet af Christinas regering varit svenskt
sändebud i London och White-locke hade såsom engelsk
ambassadör afgått till Sverige, hvarefter, så-sorn
vi förut berättat, ett fördrag mellan båda makterna
blifvit afslutadt i April 1654. I Februari 1655
sände Carl Gustaf kanslisekreteraren och assessorn i
kammarkollegium Peter Julius Coijet till London för
att inleda en närmare förbindelse med den engelske
protektorn, och i slutet af Mars skickades riksrådet
Christofer Bonde, president i kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
