Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till utländska makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sådan. I Danmark var tillståndet så beskaffadt, att något anfall derifrån ej borde kunna befaras och mot Holland borde han kunna påräkna bistånd af sin bundsförvandt, den engelska protektorn.
Men äfven andra makter måste vid ett krig mot Polen tagas i betraktande och främst bland dessa Brandenburg, som väl var en mindre stat, men hvars regent Fredrik Wilhelm, kallad den store kurfursten, var en man med stor förmåga och stora planer. Han egde en, åtminstone efter den tidens förhållanden, stark och välrustad här, och hans lands läge mellan Sveriges tyska besittningar samt de delar af Polen, det eftersträfvade, gjorde det för Carl Gustaf af icke ringa vigt att ega honom till bundsförvandt. Fredrik Wilhelm saknade ock ej anledning att gå den svenska konungens önskningar till mötes. Sitt hertigdöme Preussen innehade han såsom län under Polen och sträfvade i främsta rummet att frigöra sig från detta vasallförhållande. Vid en delning af Polen borde han ock kunna påräkna landvinningar, som voro af vigt för hans områdes afrundande och för att gifva hans land den politiska betydenhet, han så ifrigt eftertraktade. Å andra sidan åter skulle, derest Sverige vunne de delar af Polen, det tydligt eftersträfvade, hans område ligga mellan dessa svenska besittningar och dess tyska länder samt följaktligen efter all anledning blifva nästa föremålet för Sveriges eröfringslystnad.
Under sådana förhållanden sökte Fredrik Wilhelm, utan att bestämdt förklara sig för någondera af de stridande makterna, draga största möjliga fördel af striden mellan båda, hvarföre han ock började underhandlingar med båda – och bedrog båda. Hans första försök gick ut på att skaffa sig närmare underrättelse om Carl Gustafs afsigter. Då denne låtit genom sin resident i Brandenburg, Wulfsberg, i Februari 1655 föreställa kurfursten, att båda borde i afseende å Polen hafva samma mål och samma intressen, gaf Fredrik Wilhelm en vink om huru besvärligt vasallförhållandet till Polen vore för honom och att befrielsen derifrån vore den största fördel han önskade. Sedan konungen af honom begärt en närmare förklaring, yttrade han sig villig att med vapenmakt understödja Sverige, i fall Carl Gustaf försäkrade honom om biskopsstiftet Ermeland i Ost-Preussen, om vissa delar af Samogitien och Litauen samt om suveränetet öfver Preussen. Vid samma tid förde likväl kurfursten äfven hemliga underhandlingar med Holland, riktade mot Sverige, hvarföre Carl Gustaf, som fått kunskap härom, hyste föga förtroende för kurfurstens förslag till honom, men fortsatte likväl underhandlingen, egentligen för att närmare utforska kurfurstens afsigter med sina rustningar. Bengt Oxenstierna och Johan Liljeström sändes i Maj 1655 att i Stettin underhandla med kurfurstens sändebud, och konungen gaf nu tillkänna hvilka delar af Polen han, i händelse af dess styckande, önskade för Sveriges räkning, nemligen hela sjökusten från Hinter-Pomern till hertigdömet Preussen, samt söder ut intill Netze- och Wartha-floderna och till staden Thorn vid Weichseln; men han fordrade tillika, att kurfursten skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
