51 (Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till utländska makter - Kriget mot Polen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Der var numera icke någon gunstling för tillfället, icke heller någon annan makts fördel, utan endast afseendet på Sveriges egen, som bestämde dess statskonst, och denna hade åter blifvit lika sjelfständig, som den varit under Axel Oxenstiernas ledning, innan denna motverkades af Christina.

Också var det icke utan sorgfälligt aktgifvande på förhållandena inom de särskilda europeiska staterna, som Carl Gustaf började sitt polska krig. Han borde i Ryssland, mot hvars förstoringsplaner detta krig egentligen var riktadt, ehuru det i första handen gälde Polen, finna en naturlig bundsförvandt, då äfven denna makt var ingripen i ett krig mot detta rike. Han fann tillståndet inom Danmark sådant, att derifrån kunde ingenting vara att befara. Mot Holland, som kunde antagas sakna hvarken lust eller förmåga att störa hans planer, borde han kunna påräkna att i England finna en bundsförvandt, som ur synpunkten af sin egen fördel icke skulle tillåta ett sådant störande. Frankrike och Spanien sysselsatte tillräckligt hvarandra, och kejsaren var för mycket sysselsatt på andra håll, för att någondera af dessa makter borde för Sverige blifva farlig, och slutligen kunde kurfursten af Brandenburg alltid köpas för ett pris, afpassadt efter vigten af hans tjenster. Från ingen af de europeiska makterna borde sålunda något allvarsamt hinder möta mot det företag, hvartill Carl Gustaf nu rustade sig.

Kriget mot Polen.

Rustningarna till det förestående kriget bedrefvos med icke mindre ifver än den diplomatiska verksamheten. Redan i December 1654 mönstrades landtregementena och i Januari 1655 sjöfolket. I början af året 1655 gjorde konungen ett besök i Vaxholm, hvars befästande begynt under Gustaf Adolfs regering, och under sin resa till Sveriges vestra landskap i slutet af Januari anordnade han gränsfästningarnas iståndsättande mot Danmark och Norge. Pfaltzgrefven Philip af Sulzbach, som gått i svensk tjenst, rikskanslern Erik Oxenstierna, riksråden Königsmarck och Gustaf Adolf Lewenhaupt, samt äfven några andra bland rikets store uppsatte egna regementen. Svenska sändebudet hos engelska styrelsen, Coijet, fick i början af Februari befallning att med skottska grefven af Leven, Alexander Leslie, som under trettioåriga kriget varit i svensk tjenst, afhandla om värfning af sju eller åtta regementen, och mot slutet af Maj ingicks öfverenskommelse med Alex. Leslies måg, Cranston, om värfning af några tusen man. Arvid Wittenberg, hvilken i April 1655 utnämndes till fältmarskalk, fick befallning att i Pomern, fältmarskalken Königsmarck att i Bremen och trakterna deromkring för svensk räkning värfva alla krigsmän, hvilka sedan trettioåriga kriget saknade sysselsättning, samt anbefaltes tillika att utrota den vana vid lös krigstukt, som sedan detta krig inrotat sig bland de tyska trupperna. I Stockholm samlades fotfolket från

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sverhist/6/0061.html

		Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI / 51 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|