Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fälttåget 1655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrigt, att Carl Gustaf ensamt skall denna dag hafva ridit tio hästar trötta. Den 14 September inträffade de svenska förtrupperna vid Krakau, hvilket hade till följd, att de polska trupper, som lägrat sig norr om staden, uppbrände sitt läger och flydde öfver Weichseln. I sjelfva staden rådde nu sådan förvirring, att den var nära att tagas. Ett svenskt regemente trängde genom de brinnande förstäderna utan motstånd ända till den inre stadsporten, som stod öppen; men då den svenska öfversten befarade ett försåt i denna eljest oförklarliga försumlighet, drog han sig åter tillbaka. Följande dagen ankom konungen, bemäktigade sig flera bland förstäderna, tillika med bron öfver Weichseln, samt begynte sjelfva stadens belägring. Den försvarades modigt af Czarniecki med en besättning af 3,000 man, och då den icke, såsom eljest varit förhållandet med de polska städerna under detta krig, gaf sig vid första uppfordringen, utan motståndet tycktes blifva långvarigt, drog Carl Gustaf med 3,600 man rytteri mot en polsk här af omkring 8,000 man, som samlat sig vid floden Dunajec och till större delen utgjordes af qvartianer, husarer och walacker, under general Koniecpolskys befäl. Den 23 September stötte konungen vid Woynicz på denna styrka och blef denna gången sjelf anfallen af polackarna, som med yttersta våldsamhet störtade sig mot det svenska rytteriet, men, sedan detta anfall blifvit tillbakaslaget, skingrade sig åt alla håll. Johan Casimir, som icke varit närvarande under striden, flydde med några sqvadroner öfver ungerska gränsen och begaf sig derefter till Oppeln i Schlesien för att der afvakta fortgången af krigsrörelserna inom sitt rike.
Carl Gustaf återkom den 26 September till Krakau, som gaf sig den 8 Oktober då dess besättning fick begifva sig till schlesiska gränsen. I stället inlades i staden en svensk af 2,500 man fotfolk och 600 dragoner under generalmajor Paul Würtz’ befäl. Dock stod ännu på något afstånd från Krakau en polsk styrka af 5,300 man qvartianer under Koniecpolsky och Wisnowiecky, med hvilken underhandlingar begynte, hvilka hade till följd, att qvartianerne den 16 Oktober svuro Carl Gustaf trohet. Att svika sin pligt, sade de, vore emot polska folkets vana; men emedan Johan Casimir öfvergifvit dem, nödgades de äfven öfvergifva honom och se sig om efter en annan herre. Till belöning för detta deras ombyte af herre fingo soldaterne nu 120,000 gyllen, utpressade från det tagna Krakau, Koniecpolsky fick två städer i förläning och det öfriga befälet erhöll förläningar i förhållande till innehafvande grad.
Den 20 Oktober uppbröt Carl Gustaf från Krakau med 4,000 svenska ryttare och Koniecpolskys qvartianer. Sin öfriga här, 6,000 man till häst och fot, stälde han under befäl af general Douglas, som skulle förlägga den omkring Sandomir för att underhålla förbindelsen med kosackerne och förena sig med en anryckande styrka af omkring 11,000 qvartianer, hvilka under Potockis befäl varit sända mot kosackerna, men af dem blifvit slagna, hvarefter Johan Casimir befalt dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
