Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fälttåget 1655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var emellertid alltför mycket stridande mot den betänksamhet Carl Gustaf i allmänhet visade vid sina besluts fattande, att man kan antaga honom hafva tagit ett så vigtigt steg utan att besinna dess följder, och det blifver då alltid en fråga af icke ringa intresse, hvilka hans afsigter för framtiden voro, då han lät hylla sig till Polens konung. Ämnade han såsom Sigismund förena Polen med Sverige såsom särskildt rike under egna lagar? Eller ville han göra det till ett lydrike under Sverige? Eller betraktade han Polen endast såsom en tillfällig besittning, hvaröfver han ville förfoga efter omständigheterna, men hvilken han genom sitt hyllande till dess konung fått till sitt förfogande? Man tror sig hafva funnit ett svar på dessa frågor i åtskilliga handlingar bland rikskanslern Erik Oxenstiernas efterlemnade papper och skrifna med dennes egen hand, hvilka högst sannolikt framställa resultaten af konungens öfverläggningar med sin kansler. Dessa handlingar visa, att någon fortvarande besittning af Polen i dess helhet icke varit af Carl Gustaf afsedd, men väl dess styckande, då med Sverige skulle, såsom svenska provinser, ungefär i liket med Estland och Lifland, införlifvas hela sjökusten intill floderna Netze, Wartha, Bug och Niemen, hvilka således skulle bilda naturlig gräns för Sveriges besittningar åt detta håll. Vest-Preussen, norra delen af Stor-Polen, en del af Litauen och hela polska Lifland skulle sålunda blifvit svenska länder, hvarjemte det kurfursten af Brandenburg tillhörande hertigdömet Preussen skulle så väl som hertigdömet Kurland ställas under svensk länshöghet, så vida icke kurfursten kunde förmås utbyta Ost-Preussen mot den intill Brandenburg närmast liggande delen af Stor-Polen – eget nog just densamma, som vid en senare delning af Polen verkligen tillfallit det Brandenburg-preussiska riket. Sannolikt var ett sådant utbyte äfven tillämnadt för den del af Pomern, som kurfursten fått i westfaliska freden behålla, hvarefter Sveriges tyska besittningar voro förbundna med de af Gustaf Adolf eröfrade Lifland, Estland och Ingermanland, samt hela norra Östersjö-kusten från Finska viken ända till Meklenburg bragt under svensk lydnad. De nya svenska besittningarna skulle styras af guvernörer, i likhet med Sveriges öfriga Östersjö-länder, den rena evangeliska läran der införas och till deras gränsförsvar upprättas ett slags militärkolonier af svenska och tyska soldater, hvilkas yrke och rättigheter skulle gå i arf från far till son. Af det öfriga Polen skulle den del, som låg närmast det svenska området – Masovien, Podlachien, Polesien och Litauen – bilda furstendömen under svensk länshöghet och styrda af furstar, helst ur Sveriges konungahus. Det återstående skulle tilldelas Brandenburg, fursten af Siebenbürgen och kosackerne, hvilka skulle blifva Sveriges bundsförvandter och biträda det vid försvaret af dess besittningar. Åt Ryssland hade vid denna Polens styckning ingen andel deraf blifvit afsedd, emedan det just varit för att motverka denna makts för Sveriges Östersjö-besittningar hotande förstoringsplaner, som kriget från början blifvit företaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
