Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinterfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvervåld samt icke kunde förmås härifrån afstå, då de gått i svensk krigstjenst just för att få fortsätta samma vilda lif, hvarvid de så länge varit vanda. Bristande penningetillgångar gjorde det ock nödvändigt att åt de särskilda fördelningarnas befäl anvisa större eller mindre områden, inom hvilka de egde utkräfva krigsgärder för att underhålla och aflöna den styrka de anförde och ytterligare öka den genom värfningar. Härigenom föranleddes många utpressningar och våldsamheter. Det polska landtfolket tog sig hämnd medelst lönnmord och mordbrand, hvilket sedermera med yttersta stränghet bestraffades af krigsfolket, och så blef sinnesstämningen emellan båda allt hatfullare. I konungens närhet uteblefvo visserligen de mera våldsamma uppträdena, men plundring skedde äfven der, ehuru mera i stort och för statens eller krigskassans räkning. Så skickades efter Warschaus intagande, en mängd taflor och bildstoder från dervarande slott till Norden, och en stor del af dess kyrkors guld och silfver skänktes till krigskassan. I Krakau måste borgerskapet betala i brandskatt 600,000 gyllen och särskildt till Arvid Wittenberg 30,000 gyllen. Många enskilda hus och alla kyrkor blefvo plundrade, presterne tvingades medelst sträckbänk och andra plågoredskap att omtala hvarest kyrkoskatterna voro gömda, soldaterne och de qvinnor, som åtföljde hären, styrde ut sig med kyrkoskrudarna, sjelfva grafvarna öppnades och de dyrbarheter, som der funnos, bortfördes. Att efter sådana uppträden svenskarne och deras legotrupper ej skulle vara gerna sedda i Polen, kan man väl icke förtänka den polska befolkningen.
Under nu anförda förhållanden hade jäsningen inom Polen blifvit redan mot slutet af 1655 alltmera allmän, och då tillika berättades, att tatarerne på turkiska sultanens befallning voro i antågande för att hjelpa Johan Casimir samt att Potocki med sina i svensk tjenst öfvergångna qvartianer börjat lemna sina vinterqvarter och sätta sig i rörelse, ansåg sig general Douglas, som med en svensk härfördelning stod i Sandomir vid Weichseln ungefär halfvägs mellan Krakau och Warschau, för att underhålla förbindelsen mellan båda städernas besättningar, ej längre kunna stanna på denna post, der han ej vore vuxen tatarernes och qvartianernes förenade anfall, utan drog sig den 8 December öfver Radom och Novemiasto tillbaka till Lowicz, ungefär 6 svenska mil vester om Warschau. Men till följd af detta återtåg måste äfven generallöjtnant Müller, som i slutet af November slagit öfverlefvorna af Krakaus besättning under Czarniecki och drifvit dem öfver schlesiska gränsen, den 15 December upphäfva belägringen af Czenstochau och draga sig tillbaka till Sieradz vid Wartha, hvarefter generalmajor Würz i Krakau, som dittills med sina ströfpartier behärskat det kringliggande landet, måste draga hela sin styrka inom stadens förskansningar och hade icke längre någon svensk härfördelning, utom sin egen besättning, att stödja sig vid.
Efter dessa de svenska härfördelningarnas rörelser vågade Potocki och hans qvartianer öppet resa sig. De tågade söder ut till Röda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
