Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinterfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans tillhåll och kommo i dagbräckningen med öfverlägsen styrka samt kringrände och antände huset. Ascheberg lät dock icke skrämma sig, utan ordnade försvaret så väl och hans bussar stridde så modigt, att striden fortsattes till öfver middagen, då polackarnes anförare, furst Sandomirski, erbjöd honom aftåg på hederliga vilkor, men Ascheberg svarade: »Jag ingår intet aftal med rebeller och edsbrytare; gör du ditt bästa, jag skall nog göra mitt», hvarpå han med sina återstående ryttare störtade mot fienden så våldsamt, att polackarne grepo till flykten och förlorade 500 man, under det endast några få svenskar saknades. Sedan drog Ascheberg med sitt folk till en herregård i grannskapet, tog der ett rikt byte och kom dermed till svenska lägret, der han mottogs med stor glädje. Konungen utnämnde honom genast till öfverste och hans ryttare erhöllo penningegåfvor, de svenske deribland äfven för sin lifstid skattefrihet för sina torp i Sverige.
Från Radom fortsatte konungen sitt tåg i östlig riktning, gick den 8 Februari mellan Janowicz och Kasimierz på isen öfver Weichseln, och då han här fick höra, att Czarniecki befann sig endast halfannan mil derifrån, samlade han i hast omkring 5,000 ryttare och skyndade efter honom samt upphann honom vid byn Golomb gent emot staden Granica vid Weichseln, der Czarnieckis af omkring 8,000 man bestående här blef, efter en kort men skarp fäktning, slagen och skingrad, ehuru den snart åter förenade sig. Czarniecki hade likväl derigenom blifvit öfvertygad, att polackarne, äfven om de till antalet voro betydligt öfverlägsna, ej i öppen strid voro svenskarne vuxne, hvarföre han under fortsättningen af kriget sökte så vidt möjligt undvika dylika möten, men i stället begagnade hvarje tillfälle att öfverfalla särskilda svenska afdelningar, afbryta dessas förbindelse med hvarandra, förhindra all tillförsel, borttaga deras tross, foror o. s. v., genom hvilket allt han också gjorde detta fälttåg allt mera bekymmersamt för de svenska härfördelningarna.
Genom denna seger trodde Carl Gustaf sig hafva å nyo stadgat sitt anseende hos polackarne, men redan kort derefter, under natten emellan den 13 och 14 Februari, smög sig Koniecpolsky med största delen af sina qvartianer från svenskarne, och endast några få kompanier stannade qvar under Johan Sapieha, icke af trohet mot Carl Gustaf, utan för att så mycket säkrare locka honom i förderfvet. Han fortsatte emellertid sitt tåg till Zamosz, dit han ankom den 17, men i stället att der röna ett vänligt mottagande fann han kastellanen Johan Samoisky rustad till ihärdigt motstånd. Under sitt hastiga tåg hade konungen kunnat medföra endast några lätta kanoner och kunde derför ej företaga någon formlig belägring. Sapieha åtog sig att söka öfvertala Zamoisky, men uppmanade honom i stället att ståndaktigt försvara sig och meddelade honom sin plan att söka locka den svenska hären in i karpatiska bergstrakterna, der den skulle blifva innestängd och förstörd. Carl Gustaf måste således lemna Zamosz, som varit målet för detta vinterfälttåg, och drog vidare till Jaroslaw, en svagt befästad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
