Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinterfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemnas qvar, jemte 4,000 granater; men dessa krigsförråd fingo ej falla i fiendens händer. Cronlood, den siste som lemnade den plats, der han fört befälet, fäste derföre en brinnande lunta vid ett af de qvarlemnade krutfaten, hvarefter han skyndade till de sina, och då nu, efter besättningens aftåg, fienderne jublande skyndade in i slottet, sprang detta med ens i luften och 2,000 polackar skola dervid förlorat lifvet. Under den allmänna bestörtningen kom den lilla svenska skaran lyckligen öfver till andra stranden.
Efter förlusten af Sandomir var det likväl för konungen omöjligt att våga en öfvergång öfver Weichseln i den mer än tredubbelt talrikare fiendens åsyn och utan någon fast punkt på andra stranden. En broskans hade blifvit anlagd gent emot den af Liljenberg uppförda, och början gjord till en brygga öfver Weichseln på detta ställe. För att förvilla fienden och qvarhålla dess hufvudstyrka på motsatta stranden lät konungen fortsätta denna brobyggnad, men vidtog i hemlighet anstalter för att i stället verkställa en mindre vådlig öfvergång öfver San-floden, mellan hvilken och Weichseln den svenska hären var instängd, utan möjlighet att komma längre, åtminstone enligt hvad man inom den polska hären förestälde sig, då hvardera af dessa öfvergångar bevakades af en vida öfverlägsen fiendtlig styrka. Man antog således, att konungen antingen skulle våga det förtviflade försöket att i trots af Czarnieckis och Lubomirskis förenade stridskrafter öfvergå Weichseln, så snart hans brobyggnad blifvit färdig, eller ock längs östra Weichsel-stranden draga sig till Krakau för att förena sig med den svenska styrka, som stod der under Paul Würtz, hvilken afsigt han förut meddelat Sapieha och hvilken han nu låtsade sig vilja fullfölja för att ytterligare missleda fienden. Redan samma dag, den 24 Mars, då Sandomirs slott sprängdes i luften, företog konungen med större delen af rytteriet en ridt längre upp åt Weichseln till Bavanow, der han på aftonen påträffade Sapieha, hvars trupper nedhöggos eller trängdes ned i Weichseln, hvarefter konungen den 25 på förmiddagen återkom till sitt läger i Gorzyca.
Under tiden hade generalmajor Bülow med en del af hären blifvit sänd till San-floden för att i största hast slå en brygga deröfver; men ännu mot aftonen den 25 hade man ej hunnit med denna brobyggnad längre än till en ö midt i floden, emedan de fleste, som deltogo i detta arbete, föllo för fiendens kulor. Öfvergången måste likväl nu vågas, hvad den än kunde kosta, ty den fiendtliga hufvudstyrkan skulle ofelbart öfvergå Weichseln och falla öfver den svenska hären, så snart förändringen i konungens plan upptäcktes. Mot aftonen lät han derföre uppställa hela sitt artilleri, 50 kanoner, på stranden gent emot litauernas läger och började dermed en liflig eld mot detsamma. Bakom artilleriet uppstäldes ryttareregementena, under det fotfolket öfver den färdiga delen af bron marcherade till ön och stälde sig vid dess strand närmast fienden, med hvilken det äfven började vexla skott. Alla dessa anordningar förbryllade litauerne, hvilka togo för gifvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
