Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinterfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbi Thorn till Bromberg, som intogs, äfvensom alla smärre svenska härafdelningar, hvilka anträffades, blefvo nedhuggna.
I vestra delarna af Lill-Polen hade den barske, i svensk tjenst varande generalmajor Wresowitz haft fullt upp att göra med att försvara sig mot flyktande polska adelsmän och bönder, som från Schlesien gjorde oupphörliga anfall mot svenskarne. Så blef han sjelf den 29 December öfverrumplad i staden Wielum. Under den mörka natten hade en skara polske adelsmän och bönder smugit sig öfver stadsmurarne och nedstött den svenska vakten vid stadsporten, hvarefter denna öppnades för en talrik svärm, som väntade derutanför och som nu rusade in i staden, der de svenske soldaterne, som skyndade fram en och en från sina qvarter, blefvo genast öfvermannade och nedhuggne. Med yttersta svårighet kunde Wresowitz med endast 80 man rädda sig inom slottet, der han modigt och ihärdigt försvarade sig mot de ständigt och allt ursinnigare förnyade anfallen, till dess han den 2 Januari fick undsättning från Krakau. Under tiden var staden i de vilda polska skarornas våld, hvilka stundligen förstärktes med roflystna bönder, som, väpnade med yxor, liar, klubbor och slagor, strömmade in från granskapet att deltaga i plundringen. Alla hus genomsöktes och, när en svensk eller annan icke polack anträffades, blef han först med plågor tvingad att framlemna sina gömda redbarheter och sedermera nedkastad på gatan att under den gräsligaste misshandling mördas af den vilda hopen. Under fyra dagar fortsattes dessa ohyggligheter till dess förstärkning anlände, då de polska skarorna, lika fega, som de förut visat sig grymma och roflystna, genast gåfvo sig på flykten. Nu skulle Wresowitz i sin ordning taga hämnd för de begångna gräsligheterna. Utan afseende på det österrikiska områdets helgd bröt han in i Schlesien, nedhögg alla, som derifrån anstält öfverrumplingen, samt brände alla slott och byar, hvilkas invånare haft någon del deruti. Sedermera drog han till Krakau, i hvars granskap Würz utfört många lyckade ströftåg mot bönder, som öfver allt voro i resning. Den 8 Mars gick Wresowitz med några regementen från Krakau samt intog genom öfverrumpling staden Bielitz vid schlesiska gränsen. Några dagar derefter lät han nedhugga en mängd bönder, som befästat sig i Karpatherna nära staden Seypusch, hvilken intogs och brändes. Derpå drog han till Tarnow för att anfalla Lubomirski, som sades befinna sig der med polskt rytteri, men som redan tågat till Sandomir, hvarföre Wresowitz återvände till Krakau den 20 Mars, men tågade några dagar derefter till Lill-Polen att skingra polska band, som i staden Lissa mördat flera tusen tyskar, hvilka dit tagit sin tillykt undan landtbefolkningens förföljelser. Äfven den vid årets början utplundrade staden Wielun blef nu af polackarna uppbränd och öfver allt fördes detta folkkrig med yttersta förbittring.
I Preussen hade, såsom förut är nämndt, Gustaf Otto Stenbock i början af Januari 1656 förlagt sina trupper i vinterqvarter kring Danzig och sjelf begifvit sig till Thorn för att sköta sin helsa. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
