Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Warschau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen hade dock i tid blifvit varse den hotande faran samt ryckte med 6 sqvadroner mot tatarerne, hvilka jagades på flykten lika hastigt som de kommit. De gjorde sedermera under sitt återtåg ett försök att äfven falla brandenburgarne i ryggen, men blefvo lika modigt afvisade.
Nu hotades den förenade hären af ett gemensamt anfall utaf alla de fiendtliga skarorna. Kort efter kurfurstens ankomst till höjden vid södra skogsbrynet hade polackarne i stora massor dragit ned från sandkullarna och uppstält sig gent emot brandenburgarne, mot hvilka de rusade med höga rop, under det att alla polska och litauiska trupper inom förskansningarna störtade ut derifrån mot svenskarne, samt tatarerne för andra gången försökte genom skogen falla dem i ryggen. Alla dessa förenade anfall blefvo emellertid lika modigt tillbakaslagna, och den förvirring, som i följd häraf uppstod bland fienden, begagnade Carl Gustaf att verkställa sitt afsedda tåg genom skogen till slätten öster derom, medan generalmajor Bülow med de 3 svenska brigaderna och något artilleri qvarlemnades vid vestra skogsbrynet för att tillbakavisa fienden, om denna skulle vilja falla de borttågande svenskarne i ryggen. Något sådant försök gjordes dock ej.
Utkommen på den stora slätten öster om skogen, ordnade konungen den förenade hären i gemensam slagordning, då svenskarne, som framkommit genom skogen bakom brandenburgarne, kommo att utgöra venstra flygeln, i stället att de från början utgjort den högra, samt blefvo också nu mest utsatta för de fiendtliga anfallen. Högra flygeln, under kurfurstens befäl samt under honom anförd af fältmarskalken Wrangel och brandenburgska generallöjtnanten Waldeck, bestod af 3 brigader fotfolk och 28 sqvadroner rytteri eller tillsammans omkring 6,800 man. I midten stodo 6 brandenburgska brigader, omkring 2,400 man, med 30 kanoner och 5 haubitzer, under brandenburgske generalfälttygmästaren Sparres och generalmajor Waldecks befäl. Högra flygeln, anförd af konungen samt under honom af hertig Adolf Johan och general Douglas, bestod af 3 brigader och 44 sqvadroner, eller omkring 8,000 man.
Sedan hären blifvit längs östra skogsbrynet uppstäld i denna slagordning, lät konungen densamma vid middagstiden företaga en halfcirkelformig svängning från venster till höger, hvarunder brandenburgarne stodo stilla på högra flygeln, men svenskarne gjorde allt större svängning, ju längre ut på venstra flygeln de voro stälde, för att på detta sätt småningom undantränga det polska rytteriet från fältet.
Denna rörelse, ytterst svår att verkställa i närvaron af en till antalet vida öfverlägsen fiende, som fritt kunde utbreda sitt talrika rytteri å den vidsträckta slätten, blef emellertid utförd med orubbad ordning och säkerhet. Från en af sandkullarna sågo Johan Casimir, hans drottning samt hans förnämste rådsherrar och generaler, huru under eftermiddagen den en fjerdedels mil långa, mörka, i ett moln af dam höljda linien närmade sig långsamt, men säkert, utan att hejdas af de på slätten kringsvärmande polska ryttareskarorna. Johan Casimir insåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
