Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Warschau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid, att om fiendens framryckande finge fortfara oafbrutet på samma sätt, till dess hela den förenade fiendtliga hären nådde foten af höjden, så skulle den polska hären blifva instängd i en högst ofördelaktig ställning, med Weichseln i ryggen, samt rytteriet, af hvilket denna här till största delen utgjordes, i en försvarsställning bland kullar och träsk gå miste om den väsentliga fördelen af en strid på slätten, der det kunde fritt och obehindradt röra sig mot fienden. Han beslöt derföre att, innan fiendens styrka hunne alltför långt fram, verkställa ett allmänt anfall på den svängande flygeln. Detta anfall skulle ske framifrån af de på höjden stående liftrupperna och husarerna, som utgjorde det polska rytteriets kärna, samt bakifrån af tatarer och qvartianer, som hela dagen kringsvärmat på slätten och nu skulle kringgå byn Brudno för att sedermera falla svenskarne i ryggen.
Mellan klockan 4 och 5 på eftermiddagen begynte detta anfall. Qvarlemnande fotfolket jemte några få sqvadroner på höjden, nedryckte Johan Casimir på slätten med 2,000 husarer och 4,000 qvartianer, hvilka under höga skri rusade emot den svenska linien. De blefvo likväl öfver allt modigt tillbakavisade. Endast på en punkt lyckades de genombryta den första träffen, emellan en småländsk och en uppländsk sqvadron, hvilka för hastigt afskjutit sina pistoler och dröjt för länge med sitt anfall mot polackarne. Dessa kommo likväl ej längre än till andra träffen, der de mottogos af Wittenbergs, markgrefvens af Baden och Sinclairs tyska ryttare så, att de med stor förlust måste vända om. Deras vapenbröder hade redan af första träffen blifvit tillbakaslagna, och på detta sätt blef hela den anfallande skaran jagad i stor oordning tillbaka till höjderna.
Ungefär samtidigt hade tatarerne kringgått Brudno för att falla den svenska hären i ryggen; men Carl Gustaf hade genast märkt denna deras afsigt och jemte sin broder satt sig i spetsen för 4 sqvadroner af tredje träffen samt för en brigad af det närmast stående fotfolket, med hvilken styrka han dref tatarerne tillbaka och jagade en stor del bland dem ned i Bialolenka-träsken. Konungen var likväl under denna strid i ganska stor personlig fara. Under stridens hetta hade han nemligen, åtföljd endast af ryttmästaren Trafvenfelt, råkat in bland en svärm tatarer, af hvilka tre anföllo honom och fyra ryttmästaren. Med pistolerna nedsköt konungen två af sina angripare och gaf den tredje, hvars spjut fastnat i konungens betsel, ett så kraftigt värjhugg i hufvudet, att han störtade af hästen, hvarefter konungen skyndade till ryttmästarens hjelp. Denne hade redan skjutit två af tatarerne och höll med värjan de båda öfriga ifrån sig till dess de flydde vid konungens ankomst. Ännu samma dag kom denne i en ny lifsfara. En polsk husar, Kovalovski, sprängde emot honom och var nära att med sin lans genomborra honom, då i detsamma en svensk störtade fram, sköt polacken genom hufvudet och räddade konungens lif.
Sedan fiendens gemensamma anfall, i hvilket omkring 30,000 ryttare antagas hafva deltagit, sålunda
blifvit segerrikt tillbakaslaget, lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
