Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höstfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhöjda eller förändrade och sannolikt den utländska handeln i allmänhet å detta haf blifva på flera sätt betungad, för att gynna den uppåtsträfvande svenska handels- och näringsverksamheten. För att motarbeta Carl Gustafs förstoringsplaner hade derföre holländarne underhandlat med både Danmark, Ryssland och Brandenburg. Nu, när Danzig var allvarsamt hotadt, läto de en flotta af 48 krigsskepp under amiral Opdams befäl inlöpa i Östersjön, och medan denna flotta lade sig utanför Danzig, sändes tillika en holländsk beskickning att öppna underhandlingar om ett nytt fördrag mellan Sverige och Holland. De holländska sändebuden fordrade likhet i tullafgifter med svenska fartyg och begärde, att ingen förhöjning måtte få ske i dessa afgifter äfven inom det egentliga Sverige utöfver den förra taxan. En sådan fordran ansåg Carl Gustaf dock gå svenska regeringens frihet i regleringen af sina tullinkomster allt för nära. Den holländska beskickningen hade för öfrigt åtskilliga anspråk att framställa, men var ej inom sig fullt ense derom. Man var nemligen inom sjelfva de förenade nederländska staterna ej rätt öfverens huru Sverige borde behandlas. Inom några bland dessa stater och synnerligast inom Zeland höll man troget vid det gamla evangeliska förbundets grundsatser och ville icke uppträda mot en gammal bundsförvandt. Andra åter och deribland just den mäktigaste staten i förbundet, Holland och dess hufvudstad Amsterdam, visade mycken ovilja mot Carl Gustafs företag, så väl som emot Sveriges och Frankrikes växande makt i allmänhet, samt ville hellre sluta sig till Nederländernas gamla fiender spaniorerne, hvilkas makt nu icke längre syntes fruktansvärd. Denna söndring begagnades skickligt af Erik Oxenstierna, som ledde underhandlingarna å svenska sidan, och som genom den zelandske ledamoten af beskickningen erhöll åtskilliga underrättelser af vigt.
Dagen efter det underhandlarne i Elbing utbytt sina fullmakter, ankrade den holländska flottan på Danzigs redd. Den hade under sin ditsegling satt flera orter inom Sverige i förskräckelse. I Stockholm spridde sig ett rykte, att holländskt krigsfolk blifvit landsatt i Södertelje och vore i antågande mot hufvudstaden, som nu hade endast en ringa styrka till sitt försvar. I Östergötland kom allmogen i rörelse, och budkaflar utfärdades af borgerskapet i Norrköping för att samla folk till afvärjandet af ett anfall mot denna stad. Likaså i Södermanland för att afslå ett angrepp mot Nyköping. Holland ansågs den tiden allmänt för verldens största sjömakt, och oron för dess flotta var så mycket större, som de svenska stridskrafterna voro dragna ur landet. Dessa farhågor visade sig emellertid hafva varit ogrundade, men deremot inverkade den holländska flottans uppträdande utanför Danzig ganska väsentligt på de svenska krigsföretagen mot denna stad. Den hade dittills, under afvaktan af denna flotta, afslagit hvarje försök å svenskarnes sida att genom våld eller uppgörelse i godo åtkomma staden, och då den holländska flottan nu infann sig, afstannade äfven de svenska fiendtligheterna. Flottans närhet ökade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
