Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höstfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
franska regeringen visade sig härvid såsom nitisk medlare, och dess sändebud gingo tid efter annan mellan Carl Gustaf och Johan Casimir för att af båda söka utverka eftergifter, som kunde göra en fred möjlig. Vi hafva förut omnämnt med hvilket öfvermod Johan Casimir afvisade Carl Gustafs fredsanbud före slaget vid Warschau. Efter detta nederlag blef man dock å polska sidan medgörligare, och en af de polska stormännen, Grudzinski, gaf å sin konungs vägnar tillkänna, att han vore villig ingå i underhandlingar. I början af Augusti erhöll det franska sändebudet i svenska lägret vid Radom del af de vilkor Carl Gustaf uppstälde för fredens afslutande, jemte hans förklaring, att han vore villig underhandla under fransk bemedling. Sändebudet begaf sig då genast till Johan Casimir i Lublin, men der hade man redan börjat hemta sig från den första bestörtningen öfver nederlaget, och så väl Ryssland som kejsaren sökte med stora löften uppmuntra Johan Casimir till krigets fortsättande. Också blef nu Johan Casimirs svar, att han icke kunde öppna någon underhandling, innan svenskarne utrymt allt hvad de innehade i Polen och Preussen. Tillika yrkade han att, utom Frankrike, äfven kejsaren, Holland och Danmark skulle vara medlande makter, ehuru både kejsarens och danska regeringens fiendtliga sinnesstämning mot Sverige var nogsamt känd samt underhandlingarnar mellan Sverige och Holland ännu icke vore afslutade. Carl Gustaf vägrade också bestämdt att ingå på sådana vilkor, och de franska sändebudens föreställningar hos Johan Casimir om fördelarna af fred med Sverige, framför ett förbund med Ryssland, voro likaledes fåfänga.
Af polska urkunder, som först helt nyligen blifvit gjorda tillgängliga för svenska läsare[1], finner man emellertid, att Carl Gustaf gjort ännu ett försök att utan medlare tillvägabringa fred med Polen. Under senare hälften af Augusti 1656 sände han en polsk adelsman, Gizycki, till Johan Casimir i Lublin, med ett förslag, affattadt i följande 8 punkter:
1) Att fördraget måtte uppgöras utan någon medlande, på hvilket sätt inom 24 timmar fred skulle kunna slutas och tillika en förening af båda härsmakterna kunna tillvägabringas; 2) att till bevis på god vilja alla fångar skulle frigifvas; 3) att skrifvelse måtte aflåtas till sändebuden för underhandlingarna med Ryssland om uppskof tills vidare med traktats-preliminärernas afslutande; 4)
att biskopsdömet Ermeland afträdes åt kurfusten af Brandenburg; 5) att Podlachien gifves i förläning
åt furst Radziwil; 6) att Radziejowsky erhåller landsträckan mellan floderna Drewens och Narew; 7) att förändringar göras i Polens så stads- som krigsväsende; 8) att konungen af Sverige skall ega
afsända någon af de sina till kosackerne, sedan likväl innehållet af hans meddelanden förut blifvit
polska konungen delgifvet. »För öfrigt skulle om Preussen ingenting nämnas»[2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
