Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höstfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De sista orden i detta förslag äro i synnerhet märkliga, emedan de tyckas antyda, att Carl Gustaf nu frånträdt tanken på Preussens eröfring. Sannolikt afse dock de något obestämda uttrycken endast att få tills vidare hålla öppen denna fråga, emot hvilken hans underhandlingar med Johan Casimir dittills strandat.
Johan Casimir uppläste förslaget för kejserliga sändebudet Tragstein, som genast derom underrättade kejsaren i en skrifvelse af den 26 Augusti 1656, hvilken för icke länge sedan blifvit funnen i statsarkivet i Wien. Svaret från den polske konungen blef till 1:a punkten: Offentlig underhandling utan någon medlande makt kunde icke företagas, men väl en hemlig sådan, om något konungens af Sverige sändebud skickades under förevändning att besöka fångarne i Zamosz, så att hvardera partens intresse blefve bevakadt. Sekreteraren Canthersten kunde derefter under annat förebärande komma med svar tillbaka till konungen. – Till 2:a punkten: Det vore icke lämpligt att nu frigifva fångarne, men omedelbart efter fredens afslutande skulle det ske. – Till den 3:e: De redan med ryssarne inledda underhandlingarna kunde icke uppskjutas. – Till den 4:e: De kyrkliga områdena kunde på intet sätt afträdas. – Till den 5:e: Lika liket kunde Podlachien afstås, då der funnos gods tillhöriga så väl kyrkan som konungen och enskilde. – Till den 6:e: Det vore för Radziejowsky rådligare att söka nåd än nya ynnestbevis. – Den 7:e punkten förbigicks med tystnad. – Till den 8:e: Denna punkt kunde för ryssarnes skull icke medgifvas före freden, och äfven om fred komme till stånd, vore det emot polska konungens heder att tillåta en främling ingå någon öfverenskommelse med hans undersåtar.
I följd af detta svar förföll äfven denna underhandling. Upptäckten af detta Carl Gustafs förslag, som hittills varit okändt, är emellertid af vigt, emedan det visar att han ifrigt sökte fred och förbund med Polen, innan han ingick det så mycket klandrade förbundet med Rakoczy, hvilket för honom gjordes nödvändigt just af Johan Casimirs vägran att uppskjuta sina underhandlingar med Ryssland.
Kriget måste således fortsättas, men ställningen blef för Carl Gustaf all mera betänklig. Utom kriget mot Polen hade han redan Ryssland till uppenbar fiende, och äfven från Danmark och kejsaren hotade snart fredsbrott. Kurfursten var en högst opålitlig bundsförvandt och skulle otvifvelaktigt ställa sig på den sida, der han hade mest att vänta. Franska och engelska regeringarna voro visserligen välvilligt stämda, men inskränkte sitt biträde till blotta bemedlingsförsök. För den franska var ock hufvudsaken att söka tillvägabringa en snar fred mellan Sverige och Polen, men icke att dervid tillgodose Sveriges fördelar, och att köpa en sådan fred med afstående af allt hvad de svenska vapnen redan vunnit inom Polen samt utan ringaste ersättning för krigskostnaderna, dertill kunde Carl Gustaf ej förmås. Största faran hotade emellertid nu från Ryssland, och det öfverlades
allvarsamt om icke rådligast vore, att konungen i egen person utförde det ryska kriget. Man fann det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
