Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höstfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erkännas såsom medlande makter, samt att kurfursten af Brandenburg skulle uteslutas från allt deltagande i underhandlingarna.
Sådana hade likväl under tiden pågått ganska lifligt emellan Carl Gustaf och kurfursten, hvilken, då Johan Casimir så väl som kejsaren nu började mot honom antaga en långt myndigare ton än förut, äfven visade sig mera benägen att åter lemna den svenske konungen ett verksammare biträde, ehuru han icke försummade tillfället att göra sig väl betald derför. Den 10 November 1656 afslöts i Labiau mellan konungen och kurfursten ett fördrag, genom hvilket den senare försäkrades om den så länge eftersträfvade, men allt dittills af Carl Gustaf ihärdigt vägrade suveräneteten öfver hertigdömet Preussen, hvarigenom grunden lades till det sedermera så mäktigt blifna preussiska konungariket. Genom en hemlig öfverenskommelse afstod konungen mot en bestämd penningesumma från all andel i de preussiska tullarna. Deremot förband sig kurfursten att biträda konungen med lika stor styrka som enligt fördraget i Marienburg, samt i den blifvande freden medverka dertill, att West-Preussen och Kassubien samt hela Lifland och Kurland jemte Semgallen och Samogitien tillfölle Sverige, äfvensom han lofvade att afstå från de anspråk, han genom fördraget i Marienburg erhållit å de fyra vojvodskapen i Stor-Polen, om deras vinnande skulle medföra alltför stora svårigheter.
Detta fördrag hade visserligen af Carl Gustaf måst köpas med afståendet af suveräneteten öfver Ost-Preussen, hvarigenom Sveriges Östersjö-besittningar icke skulle komma i omedelbar beröring med hvarandra, utan en sjelfständig stat skilja Lifland och Kurland från West-Preussen; men han hade nu åter en verksam bundsförvandt, som vid honom var fästad genom gemensamma intressen, och ansåg sig redan härigenom stark nog att icke behöfva ingå på Johan Casimirs fordringar.
Ett annat förbund blef också vid denna tid ingånget, hvarigenom Carl Gustaf ansåg sig i stånd att åter upptaga sina förra eröfringsplaner. Fursten i Siebenbürgen Georg Rakoczy hade redan vid början af polska kriget erbjudit honom sitt bistånd, men då detta ej lemnades utan att fursten med detsamma försäkrades om vissa delar af Polen, hade Carl Gustaf under sitt första segerrika fälttåg egnat föga uppmärksamhet deråt, ehuru han icke afbrutit de inledda underhandlingarna. Efter den allmänna resningen i Polen, och i synnerhet efter krigets utbrott mot Ryssland hade konungen likväl med alltmera ifver yrkat på förbundets afslutande. I samma mån hade han också varit frikostigare på löften om polska landvinningar åt den siebenbürgska fursten, så att slutligen i det fördrag, som afslöts den 6 December 1656, denne tillförsäkrades icke allenast Röda Ryssland, Podolien och Wolhynien, utan äfven hela landet från Polens södra gräns ända till Narew och Bug. Med kosackerne hade Rakoczy nyss förut ingått förbund och härigenom kommo äfven de i närmare förbindelse med Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
