Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polska fälttågen 1657-1659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längs brandenburgska Pomerns gräns för att hålla sig så långt som möjligt från den i och omkring Marienburg förlagda svenska hufvudstyrkan; men vid Lauenburg, nordvest från Danzig, gjorde Ascheberg åter ett lyckadt anfall mot de polska qvarteren, hvilket hade till följd, att Johan Casimir för att kunna marschera så mycket fortare återsände så väl sitt artilleri som sitt fotfolk, 3,000 man, till Danzig samt med rytteriet, 4,500 man, skyndade söder ut öfver Kalisch till Czenstochau, der han inträffade den 24 Februari.
Medan sålunda under loppet af Januari månad Stenbocks, Sparres och Czarnieckis trupper voro i rörelse, hade svenska hufvudstyrkan legat i qvarter kring Marienburg. Från den 15 till den 20 Januari hade Carl Gustaf i den preussiska staden Holland ett sammanträde med kurfursten Fredrik Wilhelm för att öfverlägga om de förestående krigsrörelserna. Derunder kom underrättelse, att Rakoczy så väl som kosackerne redan brutit upp och närmade sig polska gränsen. Kurfursten förklarade sig nöjd med hvad konungen föreslog och derefter afgåfvo båda en gemensam förklaring öfver de vilkor, hvarunder de ville ingå fred med Polen. De franska sändebuden, som voro medlare, funno dock dessa vilkor så hårda för Polen, att de hos konungen sökte vinna mildring deri, hvilket han ock medgaf, hvarefter de begåfvo sig till Danzig, der Johan Casimir då ännu vistades; men äfven nu vidhöll denne orubbligt sitt påstående, att Carl Gustaf skulle återlemna alla sina gjorda eröfringar.
Denna omedgörlighet å den polske konungens sida var äfven denna gång en följd af kejsarens uppmaningar och löften om verksam hjelp, likasom österrikiska sändebud äfven sökte med all makt förmå Danmark till krig mot Sverige, under förespegling om ett förbund med Spanien, hvari äfven Holland skulle inledas. Å andra sidan lofvade Mazarin grefve Clas Tott, hvilken Carl Gustaf skickat till Paris, att bistå Sverige med en ansenlig penningesumma, sökte förmå sin bundsförvandt Cromwell att likaledes lemna Sverige penningeunderstöd samt skickade särskilda sändebud till Haag och Köpenhamn för att söka afböja ett fredsbrott från Danmark.
Franska regeringens försök att medla fred mellan Sverige och Polen hade emellertid nu åter strandat mot Johan Casimirs vägran att afträda Preussen och mot Carl Gustafs bestämda beslut att ej ingå fred på annat vilkor. Kriget måste således fortsättas, och nu ingick kejsaren med Johan Casimir ett förbund, hvari han utfäste sig att bistå honom med 10,000 man, hvaremot kejsarens yngre son försäkrades om att blifva Johan Casimirs efterträdare å Polens tron. Efter detta förbund lät kejsaren tillsäga Rakoczy att afstå från hvarje anfall mot Polen, en tillsägelse, hvilken dock på den siebenbürgske fursten gjorde föga intryck.
I slutet af Januari inlopp underrättelse, att den litauiska hären under Gosiewsky och Witebsky börjat belägra staden Tycoczyn samt att denna var i stor fara. Stenbock och Sparre fingo derföre befallning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
