Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polska fälttågen 1657-1659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fredsbrott derifrån, medan han sjelf var i södra Polen. Wrangel, som fått öfverbefälet i Sveriges tyska besittningar, erhöll noggrann föreskrift, huru han skulle gå tillväga, om man från Danmark började fiendtligheter. I Preussen skulle hertig Adolf Johan, som nyss återkommit från en hemlig beskickning till Holland, stå i spetsen för styrelsen samt under honom Stenbock och pfaltzgrefven af Sulzbach föra befälet öfver krigsfolket. Stenbock skulle efter hand vid Thorn samla en styrka, med hvilken han efter omständigheterna skulle kunna understödja antingen konungen eller Wrangel. Pfaltzgrefven af Sulzbach åter skulle från Marienburg bevaka Danzig. Sedan detta allt blifvit ordnadt, begaf sig konungen till lägret i närheten af Thorn, der han inträffade den 11 Mars samt lät till soldaterna utdela vapen, kläder och proviant, äfvensom han vidtog öfriga förberedelser för tåget till södra Polen att möta Rakoczy.
Redan den 27 Dec. 1656 hade dennes underfältherre Bakos Gabor med den siebenbürgska förtruppen gått öfver de snöbetäckta Karpaterna och vid Wyszkow brutit in på det polska området. Den 8 Jan. följde Rakoczy efter med hufvudstyrkan samt utgaf ett manifest, hvari han förklarade sig hafva på polackarnes egen begäran kommit för att blifva deras konung och taga dem i beskydd mot deras många fiender. Tåget riktades sedermera mot Lemberg, men gick ganska långsamt, emedan Rakoczy icke vågade framtränga för långt, innan kosackerne med honom förenat sig, hvilket skedde först i slutet af Januari. Den förenade hären räknade nu omkring 50,000 man, hvaribland 24,000 ungrare, siebenbürgare och walacker, 6,000 moldauer och 20,000 kosacker. Denna styrka utgjordes till största delen af rytteri, så att fotfolket endast räknades till omkring 6,000 man och artilleriet bestod allenast af några lättare fältstycken, emedan de gröfre kanonerne ej kunnat föras öfver Karpaterna. I brist på belägringsartilleri kunde ock Lemberg ej intagas, utan Rakoczy måste åtnöja sig med, att stadens borgerskap skriftligen erkände hans öfverhöghet. Under senare hälften af Februari fortsattes tåget till Krakau, som varit belägradt af en polsk styrka under Lubomirski, hvilken likväl, då Rakoczys här närmade sig, den 11 Februari upphäfde belägringen. Vid underrättelsen härom beslöt Rakoczy gå öfver Weichseln och söka förmå Lubomirski till en strid. Han riktade derföre sitt tåg mera nordligt och gick den 15 Mars på en skeppsbrygga öfver floden vid Opatowiec, hvarifrån han med en del af sitt rytteri begaf sig till Krakau, der han inträffade den 18 och blef med många ärebetygelser mottagen af Würtz, som den 20 med 3 regementen rytteri följde honom tillbaka till lägret vid Opatowiec, der Würtz på Carl Gustafs befallning stannade för att med sina råd tillhandagå den siebenbürgske fursten.
De polska stridskrafterna voro vid denna tid fördelade så, att Johan Casimir, jemte de trupper Czarniecki haft under sitt befäl, tillika med dem han fört från Danzig, stod i Czenstochau nära schlesiska gränsen. I Petrikau längre i norr samlade sig Lill-Polens adelsuppbåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
