Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polska fälttågen 1657-1659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luntor, flygande fanor och klingande spel, samt medförande 18 kanoner och 399 trossvagnar. Polackarnes trolöshet vid flera tillfällen hade öfvertygat Würtz att på dem föga var att lita, och han hade derföre förbehållit sig, att österrikiske fältmarskalken Hatzfeld skulle »på sitt redliga ord och på gammaltysk tro och heder utlofva ett obrottsligt uppfyllande af de antagna vilkoren», samt att svenskarne skulle ända till Oder-strömmen följas af 1,000 österrikiska och 200 polska ryttare under befäl af en österrikisk, utaf Hatzfeld utsedd öfverste. Äfven dessa vilkor hade blifvit bifallna, och så väl Johan Casimir som Hatzfeld och de förnämste närvarande polske befälhafvarne, bland andra äfven Czarniecki, undertecknade den skriftliga öfverenskommelsen. Det visade sig ock snart, att de af Würtz yrkade försigtighetsmått voro väl behöfliga, ty Czarniecki, hos hvilken hatet mot svenskarne var starkare än hederns fordringar, följde med en stark polsk ryttaretrupp de aftågande svenskarne för att öfverfalla dem, så snart tillfälle dertill erbjöds. Österrikarne fullgjorde dock sin pligt så redligt, att Czarniecki icke vågade ett anfall, och när de vid Landsberg lemnade svenskarne, förde Würtz dessa så skyndsamt öfver Wartha, att Czarniecki, som nu hoppades få tillfredsställa sin hämnd, kom för sent. Würtz anlände med hela sin trupp lyckligen till Stettin, hvilket han sedermera försvarade lika modigt och ihärdigt som förut Krakau.
Tilldragelserna under återstående delen af det polska kriget äro af mindre intresse, och det torde vara tillräckligt att endast i korthet anföra dem. De städer i Stor-Polen, som innehade svenska besättningar, utrymdes af dessa, så att redan i början af Augusti 1657 var Stor-Polen fullständigt utrymdt af svenskarna. Posen, som sedan början af Maj 1656 haft brandenburgsk besättning, hvilken der aflöst den svenska, måste den 28 Augusti 1657 gifva sig åt en förenad polsk och österrikisk här, och vid samma tid måste brandenburgarne utrymma städerna Kurnik och Kosten, så att äfven de icke vidare innehade någon ort i Stor-Polen, der allt således nu började återgå i sitt gamla skick, ehuru följderna af krigets förödelser der länge voro känbara.
Äfven inom Preussen blefvo alla smärre fästen utrymda af svenskarna och fästningsverken raserade, så att under senare hälften af året 1657 endast Thorn, Strasburg, Graudentz, Stuhm, Marienburg, Elbing, Montauer-Spitz och Danziger-Haupt innehade svenska besättningar. Den starkaste bland dessa var den i Thorn af 2,000 man. I Elbing stodo 1,600 man, i Danziger-Haupt 1,200, i Marienburg, 1,000, i hvardera de öfriga städerna endast några hundra man. Med rytteriet, som ännu utgjorde omkring 2,000 man, underhölls förbindelsen mellan de särskilda orterna och hölls det kringliggande landets befolkning i tygeln.
I slutet af September ankom en österrikisk här af 5,000 man unr der fältmarskalk-löjtnanten Sporks befäl, intog en skans i närheten af Thorn och gjorde ett misslyckadt försök mot Graudentz, hvarefter österrikarne åter drogo sig tillbaka och intogo sina vinterqvarter mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
