Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polska fälttågen 1657-1659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kurland, med dess fästen, hade visserligen blifvit besatt af svenskarna, men dessa oroades der ständigt af polackar och af brandenburgare, som nu voro i öppet krig mot Sverige, samt i synnerhet af upproriska kurländningar. Under årets första hälft kunde dock svenskarne väl reda sig, emedan polackarne då voro upptagna af ett ryskt infall i Litauen; men sedan krigsrörelserna fram på sommaren der afstannat och en betydlig polsk styrka inryckt i Kurland, förlorade svenskarne det ena fästet efter det andra och innehade vid årets slut af hela Kurland endast den lilla staden Bauske.
I Vest-Preussen hade hertig Adolf Johan i början af året fått förstärkning under Paul Würtz, i följd hvaraf han åter kunnat börja gå anfallsvis till väga, men redan i April lät hertigen sina trupper åter hvila. Oenighet hade redan under föregående året uppstått mellan honom och riksrådet Lorens von der Linde, som var honom närmast i befälet, och i allmänhet var hertigen missnöjd med sin plats. Också, när han af Carl Gustaf fick några förebråelser för det icke mera blifvit uträttad, begärde han genast sitt afsked; men konungen bad honom stanna och sände honom ytterligare undsättning. I Augusti fick dock Paul Würtz befallning att afgå till svenska Pomern, som hotades af österrikarna, och då for hertigen med Würtz till Stettin, lemnande befälet i Vest-Preussen åt Lorens von der Linde och Bülow – allt utan konungens tillstånd. Härför fick han af brodern en ganska allvarsam skrapa och försattes tills vidare ur all verksamhet. Emellertid kom en stark polsk här till Preussen och angrep de svenska besättningarna. Generalmajoren Niklas Danckwardt Liljeström försvarade modigt och ihärdigt Danziger-Haupt, men hungersnöd och smittosamma sjukdomar, som utbrutit bland besättningarna, gjorde slutligen allt vidare försvar omöjligt och mot slutet af året voro endast Marienburg och Elbing under svensk lydnad.
Svenska Pomern blef i Augusti 1659 anfallet af Polens bundsförvandter österrikare och brandenburgare under De Souches. Största delen af landet härjades och mot Stettin börjades en belägring, under hvilken Würtz försvarade staden lika modigt och ihärdigt, som han förut försvarat Krakau, men med bättre framgång, ty då slutligen Wrangel kom med undsättning, måste fienden upphäfva belägringen och gick derefter i vinterqvarter.
Polackarne voro nu utledsna vid kriget och längtade efter fred med Sverige, så mycket mera som de å nyo blifvit anfallne af ryssarna och hade föga förtroende för sina bundsförvandter österrikarne. Äfven Carl Gustaf visade sig under sina motgångar i det andra danska kriget villig att nedsätta sina fordringar och gick slutligen ända derhän, att han ville frigifva hertigen af Kurland samt sluta fred, endast det polska konungahuset afstode från sina anspråk på Sveriges krona och Polen från sina på Lifland – vilkor, som voro honom erbjudna redan innan kriget begyntes. Freden blef dock ej afslutad förr än efter Carl Gustafs död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
