Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig midt i lågorna, hvarefter stadens hela manliga befolkning blef nedhuggen.
Derefter omringades Kockenhusen af 12,000 ryssar. Öfverstelöjtnant Sperling, som här förde befälet, blef genom en trumpetare uppfordrad att gifva sig, men svarade med en kanonkula, som tog hufvudet af trumpetaren. Då läto ryssarne från alla sidor sina kanoner spela mot murarna och genom murbrotten skedde den 14 Augusti en allmän stormning, hvarunder den svenska besättningen blef till sista man nedhuggen.
Sedermera utbredde sig de talrika ryska skarorna öfver Liflands slätter, der allt motstånd var fruktlöst, ehuru med smärre ryska ströfpartier fäktningar föreföllo, i hvilka svenskarne aflade lysande prof på tapperhet och aldrig tvekade att anfalla fienden, huru öfverlägset hans antal än var. Så angrep generalmajor Streiff, med omkring 400 ryttare, en rysk trupp af 3,500 man i granskapet af Wolmar, gjorde under fyra timmars tid sex anfall, slog fienden på flykten, nedgjorde 300 man och tog 9 fanor. Fiendens antal var emellertid alltför öfverlägset. Landet härjades i alla riktningar, och den lilla svenska hären drog sig under ständiga träffningar tillbaka mot Riga och slutligen inom dess förskansningar.
Den 21 Augusti visade sig den stora ryska hären, omkring 90,000 man, utanför Rigas murar. Till stadens försvar hade De la Gardie endast 2,000 ryttare och dragoner, 1,800 man fotfolk samt borgaremilisen, tillsammans icke öfver 5,000 man. Lifsmedel felades icke, men väl penningar, och för soldaternes beklädnad hade icke blifvit behörigen sörjdt. Både soldaterne och borgerskapet mötte dock med gladt mod den hotande belägringen och alla voro färdiga att våga det yttersta för stadens försvar mot den vilda fienden.
De la Gardie hade börjat förse förstäderna med vidlyftiga utanverk, hvilka ännu icke voro fulländade och hvilkas försvar fordrade en långt större styrka, än han hade till sitt förfogande. Konungen hade också befalt honom att icke försöka ett sådant försvar, utan inrätta skansarne efter krigsmakten; men De la Gardie försökte icke desto mindre att försvara äfven dessa utanverk, hvilket dock ej lyckades bättre, än att förstäderna redan under första natten efter fiendens ankomst sattes i brand och trupperna måste i oordning draga sig in i den egentliga staden, då äfven en mängd förråd gingo förlorade, hvilka ej i tid blifvit införda i staden, och dessutom hade fienden i de qvarvarande husen ett skydd, hvilket den saknat, om förstäderna före dess ankomst blifvit utrymda och afröjda. För allt detta fick De la Gardie af konungen uppbära ganska allvarsamma förebråelser i flera bref, hvilka ännu finnas i behåll och som, ehuru de alla börja med den vanliga helsningen: »Vår synnerliga ynnest och nåd!» äro ingenting mindre än nådiga.
I ett bref från Frauenburg af den 15 September förehöll konungen De la Gardie, att, ehuru han väl visste mot hvilken stor öfvermakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
