Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visserligen Helmfelt var den, som egentligen ledde försvaret, hvarföre ock äran af den lyckliga utgången i första rummet tillkommer honom, vore det likväl orättvist att icke tillerkänna äfven De la Gardie en betydande andel deri.
Fienden hade lägrat sig vid Düna-floden och begynte uppföra belägringsarbeten, hvilka snart närmade sig stadens vallar. Angreppet skedde från två sidor, dels mot slottet, med sju regementen, dels åt flodsidan, med det öfriga fotfolket. Man märkte likväl snart, att ryssarne hade föga insigt i belägringskonsten och äfven att de icke voro på långt när så manstarka, som man först befarat. Mot den vigtiga, på deras sida om Düna belägna Kobrons skans gjorde de visserligen ett anfall, men sedan detta blifvit af befälhafvaren Heidemann modigt tillbakaslaget, förnyades det icke, och ej heller sökte de bemäktiga sig Dünamünde, genom hvars förlust svenskarne skulle blifvit afskurna från hafvet. Sjelfva hufvudanfallet mot Riga skedde utan ordning och samband. Löpgrafvarne fördes oskickligt, batterierna uppstäldes utan bestämd plan och en hvar af befälhafvarne gjorde sitt anfall såsom honom bäst syntes. De möttes ock från besättningens sida med talrika utfall. Under ett sådant hade De la Gardie med sig guvernören i Estland, grefve von Thurn, sonson till den från början af trettioåra kriget bekante böhmiske burggrefven. Då denne yngre Thurn märkte några svenska ryttare vara i handgemäng med en öfverlägsen rysk trupp, skyndade han dit för att lifva deras mod, men vågade sig i stridsifvern för långt in bland fienden, af hvilken han blef omringad och slutligen nedhuggen. Kort derefter kom en rysk öfverste till Riga, medförande till De la Gardie en öfvermodig skrifvelse från czaren, med anmaning att uppgifva staden, samt tillika en med rödt sammet beklädd låda, hvilken, när den öppnades, befans innehålla Thurns hufvud. Uppfordringen besvarades med ett utfall, som kostade en mängd ryssar lifvet och, bland andra, äfven den öfverste, som medfört Thurns hufvud.
Den 1 September voro ryssarnes batterier färdiga och från dem fortforo sedermera skjutningen och bombkastningen dag och natt under hela belägringen. Mer än 1,800 bomber inkastades i staden och gjorde stor skada på kyrkor och hus, men föga på försvarsverken och på besättningen, af hvilken knappast hundra man föllo för fiendens eld. Deremot anstälda svenskarne, under lyckade utfall, stor förödelse bland fiendens skaror, så väl som å dess belägringsverk, samt bemäktigade sig en mängd af dess boskap. En förstärkning af 16 kompanier fotfolk, som af en yngre Königsmarck, en son till fältmarskalken, fördes från Pillau till Dünamünde, och derifrån på båtar nattetid inkommo i staden, medförande ett betydligt krutförråd, bidrog ytterligare att höja besättningens mod och förtröstan. Czaren deremot var ytterst förbittrad öfver belägringens långsamhet och ruskade sina bojarer i skägget, utan att ändock förmå dem till större ifver. Tvärt om öfvergafs han nu af de donska kosackerna, som utgjorde den modigaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
