Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1657
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigsfartyg, var deremot icke att förakta, men den kunde icke ordentligt bemannas. För öfrigt var sinnestämningen hos danska folket på intet sätt krigisk, ehuru den visserligen ingalunda var vänlig mot svenskarne, de der alltid betraktades såsom farliga och tilltagsna grannar, mot hvilka man ständigt borde vara på sin vakt.
Man var också mot slutet af Christinas regering inom Danmark i stor oro för anfall från Sverige, i följd af Corfits Ulfeldts stämplingar och den ynnest drottningen visade honom. Denna oro ökades ytterligare, då efter hennes tronafsägelse en krigisk furste blef Sveriges konung, från hvilken man befarade nya förstoringsplaner, utan att veta mot hvilken af grannarne de voro riktade. Från denna farhåga blef emellertid Danmark befriadt genom det polska kriget, hvilket man hoppades skulle förstöra Sveriges krafter och hindra det att på länge vända dem mot Danmark. Carl Gustaf sökte också nu tillvägabringa ett förbund med detta rike för att utestänga främmande flottor från Östersjön; men underhandlingarna härom strandade mot danskarnes yrkande, att äfven Holland, mot hvilket förbundet egentligen var riktadt, skulle i detsamma deltaga. För syns skull gjorde visserligen danska sändebudet i Haag föreställningar emot en holländsk flottas afsändande till Östersjön, men bedrefvo i hemlighet så mycket ifrigare ett sådant afsändande, hvarföre ock redan i Juli 1655 en holländsk eskader ankom till sundet.
Sedermera väckte Carl Gustafs hastiga framgångar i Polen under återstående delen af året stor oro både i Danmark och Holland, från hvilket en beskickning i början af Februari 1656 ankom till Köpenhamn, hvilken gjorde allt för att motarbeta det af Carl Gustaf föreslagna förbundet och i stället inleda en närmare förbindelse med Holland och Danmark. En stor holländsk flotta blef nu synlig i sundet och rönte från danska regeringens sida ett vänskapligt mottagande. Sedan Carl Gustaf anfallit Danzig, ingick Danmark med Holland ett fördrag till försäkrande af denna stads oberoende, och den holländska flottan afseglade till Danzig för att bistå staden. Man började ock nu rustningar i Danmark, men fredsbrottet återhölls först af underrättelsen om Carl Gustafs seger vid Warschau och sedermera genom det mellan Sverige och Holland i Elbing afslutade fördraget. Kurfursten af Brandenburg gjorde äfven ett försök att skilja Danmark från Holland och förmå det till förnyande af underhandlingarna med Sverige; men dessa underhandlingar fördes mycket långsamt och motvilligt. Danska konungen var i synnerhet den, som ifrigast önskade kriget, hvarigenom han hoppades vinna upphäfvandet af Sveriges tullfrihet i sundet samt återtaga åtminstone Halland och Bremen, hvilket svenska vapnen beröfvat honom redan innan han blef Danmarks konung, hvarjemte han i kriget såg ett medel att utvidga sin makt på rådets bekostnad. Han föreslog de förenade Nederländerna ett närmare förbund, hvarpå de dock ej ingingo, ehuru inom Holland, den mäktigaste staten i det nederländska förbundet, sinnesstämningen var fortfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
