Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1657
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annalkande hade de åter utrymt detsamma, ehuru hela danska styrkan ännu icke hunnit tillbaka öfver floden, då Carl Gustaf redan stod i Holstein. Han lät största delen af sin här hvila ut några dagar utanför det vänskapliga Hamburg, der soldaterne försågos med nya kläder och andra förnödenheter, medan Wrangel, med 1,800 man, sändes till Bremen och inom fjorton dagar rensade det från fiender samt återtog alla förlorade fästen, utom Bremervörde, hvars besittning dock ej ansågs af sådan vigt, att en belägring deraf borde företagas, hvarföre Wrangel, sedan 2,500 man af den danska styrkan dels fallit i striderna, dels öfvergått till svenskarne, med sina trupper skyndade tillbaka till konungen.
Den 3 Augusti bröt konungen åter upp, intog utan motstånd och raserade åtskilliga skansar i södra Holstein samt tog derefter en nordlig riktning och stod den 6 vid Itzehoe, som efter fyra dagars belägring besköts med glödande kulor och inom få timmar derefter stod i lågor. Nils Brahe, en brorson till riksdrotsen, hade, i spetsen för Uplands regemente, varit den förste som fattat posto utanför staden, anlagt löpgrafvar och jagat fienden ur utanverken. Sedan staden nedbrunnit, veko danskarne undan och svenskarne tågade in öfver de rykande askhögarne. Fästningsverken förstördes och hela Holstein låg nu öppet för svenskarne. Danska fotfolket drog öfver Ribe till Fredriksodde (det nuvarande Fredericia), och dit skyndade äfven den öfriga danska hären, som i oordnadt tåg, nära liknande en flykt, drog sig tillbaka öfver Haderslev och Kolding. Inom två veckor voro mer än 3,500 man af den danska styrkan dödade eller fångne. Månge togo ock tjenst under de svenska fanorna, och af de 15,000 danskar, som stodo i Holstein vid Carl Gustafs inryckande derstädes den 23 Juli, återstodo i slutet af Augusti endast omkring 6,000 man, tillbakaträngda ända till Fredriksodde. Äfven landtfolket flydde öfverallt i stor ångest undan de anryckande svenskarne, emedan ett rykte hade spridt sig, att med dessa kommit från Polen vilda svärmar af turkar och tatarer, som plundrade, misshandlade och mördade alla, hvilka kommo i deras väg. Så illa var det visserligen icke, men erkännas måste emellertid, att så väl svenskarne som i synnerhet de i deras sold varande tyska trupper under sin framfart i Polen förvärfvat sig ett rykte, hvilket väl kunde sätta hvarje fredlig befolkning i förskräckelse. För öfrigt var den svenska hären föga mindre fruktad af de väpnade danskarna än af den vapenlösa befolkningen. En stor del af danska trupperna bestod nemligen af nyss lejda bonddrängar, hvilka endast några veckor handterat gevär och voro ovana vid all krigstjenst samt läto i stora skaror taga sig till fånga af några få svenska krigare. Många öfvergingo ock, såsom nyss nämndes, i svensk tjenst, då de deribland, som voro infödde tyskar, fingo stanna vid svenska hären, men af de egentliga danskarna bildades ett särskildt regemente, som skickades till Reval att utgöra dess besättning, sedan den förut varande till största delen medtagits af pesten.
Carl Gustaf hade under tiden besökt sin svärfader på slottet Gottorp och qvarlemnat några regementen
i Kiel, hvarefter han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
