- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI /
156

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1657

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har näst Österrike ingen att mera skylla än Brandenburg. Det är Brandenburg, som afhåller Danmark från att särskildt underhandla. Fast alla naboer hafva konspirerat till Sveriges ruin, och man måste på endera sidan med Guds hjelp söka upplösa denna gordiska knut. Polen har aldrig varit miserablare. Der herskar inbördes oenighet och misstro till bundsförvandterne, enkanneligen Ryssland och Österrike, som från båda sidor hafva fattat Polen. Lupum tenent auribus (De hafva gripit ulfven vid öronen). Österrike underhandlar redan med kosackerne mot Polen, hvilket jag fått veta indirekt af polska drottningen sjelf. En förlikning med mig måste då vara dem välkommen, helst om jag sjelfmant erbjuder dem Preussens återställande mot en billig ersättning. Med Holland står det så, att det väl icke kommer till verklig fiendtlighet, men dock under hand hjelper Danmark. Jag måste hafva fred antingen med Danmark, Polen eller Ryssland. Kunde jag få fred med dem alla, vore det fast bättre. Jag kan ej komma härifrån under vintern, om icke allt skall gå till akters och i konfusion. Eljest faller hela svärmen på sjelfva hjertat, som är Sverige. Alltså synes vara bäst fäkta, så länge jag kan, på contrescarpen[1] och afvärja faran till att komma öfver grafven. Är contrescarpen borta, så vore allt motstånd fåfängt emot så många fiender. Att med egna nationalfolket då försvara Sveriges så vidt begripna gränser, vore omöjligt. Betagen alla vidriga impressioner hos en och annan och försäkren om min trogna omsorg till fäderneslandets bästa och upprätthållande, för hvilkas skull jag aldrig skall låta något vara ospardt med lif och blod, såsom Gud mig kraft och förstånd meddelandes varder intill min sista andedrägt. Jag hafver ock den fasta tillförsigt till Gud, att han mig ej förlåter, utan mig hjelper, om ock mot menniskors förhoppning, emot alla mina fiender, ehurd många de äro, om jag icke misströstar om Guds nåd och barmhertighet och icke försummar något, att hvar må göra sitt kall och embete, som Gud honom satt och förordnat att uträtta.»

Detta bref visar tillräckligt, att Carl Gustaf ingalunda var förbländad af sina dittills vunna fördelar mot Danmark, utan ganska väl insåg det brydsamma i sin ställning och nu var beredd att ingå förlikning med Polen, äfven med uppoffring af hvad han ännu innehade i Preussen. Framför allt måste han dock söka tvinga Danmark till fred, innan hans öfriga fiender hunne komma det till hjelp. Han visste nemligen alltför väl, att en österrikisk och polsk här samlades för att öfversvämma Pomern samt derefter tåga till Jutland, och det var högeligen att befara, det en sådan här under ledning af erfarna österrikiska härförare skulle kunna i Jutland instänga de föga talrika svenska trupperne. Företaget mot Danmark måste således verkställas under vintern, innan österrikarne och polackarne hunno samlas och möjligen en holländsk flotta kunde komma Danmark till bistånd.


[1] Så kallas det bröstvärn, som omgifver den yttre grafven vid en fästning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free