Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägar att välja på: den kortaste, men också tillika den farligaste, från Nyborg öfver till Korsör, samt en längre, men efter all anledning säkrare, från Svendborg öfver de smärre öarne Taasing, Langeland, Laaland och Falster, mellan hvilka öar sunden voro vida smalare än någorstädes mellan Fyen och Seland. Redan samma afton, konungen kommit öfver till Fyen, sände han också Dahlberg till Svendborg för att undersöka denna väg öfver isen, och i afvaktan på hans återkomst skickades Wrangel med fem regementen rytteri och största delen af fotfolket till Nyborg för att taga fem der liggande danska örlogsskepp samt tillika undersöka isen derifrån till Seland. De fem skeppen hade likväl isat sig ur hamnen längre ut till sjös och för att kunna taga dem måste svenskarne uppföra ett batteri på stranden samt anlägga ordentliga löpgrafvar af gödsel och is, öfvergjutna med vatten, alldeles som om det varit i fråga att taga en fästning. Sjelf tog konungen sitt högqvarter först i Odense och sedermera i Dalhems kloster, 1/4 mil från staden.
I Köpenhamn hade vid underrättelsen om Fyens förlust en allmän förskräckelse uppstått. Konung Fredrik tillkallade i hast det engelska sändebud, som förut sökt medla fred mellan Sverige och Danmark, samt visade sig nu villig att genast träda i särskild underhandling med konung Carl Gustaf på den ort konungen ville utsätta. Härom afgick den 3 Februari bref från Meadowe, den engelske fredsmedlaren, å danska konungens vägnar, med begäran tillika om vapenhvila. Väderleksförhållandena tycktes med detsamma blifva gynsammare för danskarne. Töväder inträdde med stark blåst, och man började hoppas, att isen skulle gå upp. Under tiden samlades från Seland och Skåne till Köpenhamn så mycket krigsfolk man kunde få tillhopa, hvarjemte man arbetade på hamnens befästande. Carl Gustaf vägrade stilleståndet, men biföll öppnandet af fredsunderhandlingar och utsatte till mötesplats för underhandlarne staden Rudkjöbing på Langeland. Till sina ombud utnämnde han Corfitz Ulfeldt och riksrådet Sten Bielke.
Den 4 Februari klockan 9 på aftonen kom Dahlberg tillbaka till konungen i Dalhems kloster och försäkrade honom, att isen var fullt säker ända till Laaland. Han hade med 40 ryttare ridit i fullt traf öfver sundet mellan Langeland och Laaland, det bredaste svenska hären hade att passera under öfvergången till Seland, och noga mätt isen samt öfver allt funnit den farbar. Dahlberg berättar i sin dagbok, att när han kom med denna underrättelse, »satt hans kongl. maj:t öfver sin aftonmåltid, och som jag öfver mitt förrättande gjorde en fullkomlig relation och viste hans maj:t isens tjocklek på åtskilliga ställen, derhos försäkrande, det jag hans maj:t, igenom Guds hjelp, med armén utan skada ville öfverbringa på Laaland, blef hans maj:t så öfvermåttan glad, att han slog händerna ihop och sade: »Nu, bror Fredrik, skola vi talas vid på god svenska», lät också genast spänna för sin vagn och befalte mig äta vid sitt bord och följa hans maj:t till Nyborg och öfverlägga detta vigtiga ärende med riksamiralen». Klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
