Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksamiralen, att konungen satt mera förtroende till Dahlbergs ord än till hans, och Dahlberg har också i sin dagbok anmärkt, att riksamiralen efter den dagen aldrig varit god emot honom, utan mycket hätsk och ständigt sökt förhindra hans lycka.
Konungen ordnade emellertid företaget så, att han sjelf med rytteriet skulle öfver öarna Taasing och Langeland draga till Laaland, men Wrangel med fotfolket stanna vid Svendborg och der invänta ytterligare föreskrift. Klockan 4 på eftermiddagen for konungen från Nyborg och ankom på qvällen till Svendborg, der rytteriet redan var samladt. Under natten begynte det tåga öfver sundet mellan Fyen och Taasing samt vidare öfver denna ö och sundet vid dess andra sida till Langeland. »Det var någonting förskräckligt», skrifver det franska sändebudet Terlon, som nu åtföljde konungen, »att tåga om natten öfver detta tillfrusna haf, hvarest hästtrampet hade upptinat snön, så att vattnet stod alnshögt på isen och man hvarje ögonblick måste frukta att på något ställe finna hafvet öppet». Några kommo ock vilse och försvunno i djupet.
Ändtligen blef det dager och hären landsteg på Langeland, hvarest den hvilade och intog frukost. Denna blef dock ej särdeles smaklig, ty kölden hade åter tilltagit, och både drycker och matvaror voro så frusna att de måste sönderhuggas och upptinas för att kunna förtäras; men denna tilltagande kyla gjorde också, att man med större säkerhet kunde företaga den farligaste delen af tåget, hvilken nu förestod, nemligen öfver det tre svenska mil breda sundet mellan Langeland och Laaland.
Efter slutad rast tillsade konungen Dahlberg att rida förut och visa vägen. Dahlberg lydde och red nu i spetsen för hären, som följde honom, den ena sqvadronen efter den andra – de voro tillsammans 24. Konungen, omgifven af sina förnämsta generaler, hade stannat på en höjd vid stranden och såg derifrån de öfver det vida hafvet framtågande sqvadronerna, hvilka han slutligen följde. Tåget fortgick lyckligt och oafbrutet. Klockan 3 eftermiddagen landsteg hären vid Grimsted på Laaland, utan att hafva förlorat en enda man under öfvergången från Langeland. Genast skickades ilbud tillbaka till Wrangel att komma efter med fotfolket. Vid underrättelsen att allt gått lyckligt ville han knappast tro det och utropade förvånad: »Det är Guds synnerliga nåd, som hjelpt konungen». Äfven han, med sina trupper, kom lika lyckligt öfver till Laaland.
På denna ö låg en befästad stad Nakskow, med en besättning af 1,600 man. Konungen ville ej spilla tid med en belägring, men ansåg sig likväl böra genom en trumpetare uppfordra fästningen att gifva sig, ehuru med ringa förhoppning att denna uppfordring skulle lyckas. Corfitz Ulfeldt bad dock att få åtfölja trumpetaren, och, sedan han begärt och erhållit ett samtal med den danske befälhafvaren, förestälde han denne, huru det nu mera vore alldeles förbi med konung Fredrik; huru allt motstånd mot den svenske konungen vore fruktlöst, hvarföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
