Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kriget mot Danmark 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belägrade gjorde ock flera lyckade utfall, och vid ett sådant, den 23 Augusti, då svenskarnes löpgraf var endast ett musköthåll från fästningsgrafven, föreföll en ganska hårdnackad strid, som kostade de belägrade 300 fångar och flera hundra döde, bland andra öfversten Svante Banér, som föll efter 30 sår. Bland de belägrade ansågo svenskarne de norske matroserne och »de svarte» (studenterne) vara de värste att strida emot. När Bielkenstierna kom med flottan den 29 Augusti, blef dock belägringen vida mera hotande än förut. Den leddes nu af Gustaf Otto Stenbock. Staden stängdes från sjösidan och samtidigt begynte de belägrades batterier kasta glödande kulor mot densamma. Äfven skyddade svenskarne nu sina arbeten bättre genom pålverk och andra förskansningar, så att utfallen icke hade samma framgång som förut. Tornet öfver Vesterport nedsköts kort derefter, äfven ett nytt i dess närhet uppfördt verk, och batterier uppstäldes tätt invid staden äfven mot dess östra sida. Efter Kroneborgs eröfring kunde ock de der tagna grofva kanonerna och mörsarne användas mot Köpenhamn och gjorde der icke ringa förödelse. Den 22 September råkade staden i brand på två ställen. Lifsmedlen begynte tryta och sjukdomar härjade bland den instängda befolkningen. Äfven Wrangels här kunde nu, efter Kroneborgs intagande, användas mot Köpenhamn, och belägringsverken fördes allt närmare staden. Eldsvådorna derinne blefvo ock allt talrikare, och ehuru de släcktes, blef dock befolkningen allt mera uttröttad af de ständiga arbetena, oron och hungersnöden, som för hvarje dag tilltog och visade sin verkan äfven i allt mera förödande sjukdomar.
För att ytterligare öka nöden i Köpenhamn och göra slut på all tillförsel dit från den gent deremot liggande Amager-ön, landsteg Carl Gustaf der under en stark dimma den 7 Oktober. Kort efter landstigningen anlände Wrangel med underrättelse att en stark holländsk flotta, som skyndade till Köpenhamns undsättning, redan hunnit Kattegat. Konungen beslöt då genast återvända till lägret utanför staden, men ville derförinnan ödelägga ön, så att inga lifsmedel skulle derifrån kunna införas till Köpenhamn, hvarföre han lät sina trupper sprida sig för att antända alla byarna. I konungens sällskap var vid detta tillfälle en fången dansk major Vandervec, som under förvirringen, när trupperna skingrade sig, smög sig från svenskarne och skyndade till Köpenhamn, medförande underrättelsen så väl om den holländska flottans snara ankomst, som att svenskarne nu vore spridda kring Amager och lätt kunde öfverrumplas. Genast beslöts ett större utfall, bestående af allt krigsfolket under konung Fredriks eget anförande. Vandervec följde med för att visa vägen. Strax utanför Köpenhamn stötte de på 300 nyss utskrifna småländska ryttare, hvilka snart blefvo skingrade, hvarefter det danska rytteriet skyndade till Dragör på Amager, der Carl Gustaf sjelf jemte Wrangel, pfaltzgrefven af Sulzbach och några andra bland de högre befälet hade stannat, med en obetydlig styrka. De voro nära att allesamman blifva fångna, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
