Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kriget mot Danmark 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de Witte med 11 skepp, så Opdam med 13, derefter Florisz med 11 och sist transportfartygen. I dagningen såg man från Kroneborg de väldiga krigsskeppen komma fram ur morgonskymningen och kort efter solens uppgång hade de främsta hunnit Kroneborg, dock utan att gifva fästningen den vanliga helsningen. Carl Gustaf lät afskjuta två lösa skott, såsom helsning från fästningen, men då denna helsning ej besvarades, aflossade han med egen hand en skarpladdad kanon, och detta skott följdes i ögonblicket af nya från alla Kroneborgs och Helsingborgs kanoner. De gjorde dock ringa skada på den med stark fart framilande flottan. Endast tre man på Florisz’ amiralskepp föllo för hela denna kanonad. Nu styrde svenska flottan, gynnad af strömmen, mot den af vinden gynnade fiendtliga. Riksamiralen med skeppet Victoria var en af de främste i elden. Han styrde rakt på de Wittes amiralskepp Brederode, ett 60-kanonskepp, och gaf det ett skarpt lag, hvarefter han gick det närmare på lifvet för att äntra; men Brederode styrde undan, och i detsamma kom Opdam sin viceamiral till hjelp, så att Wrangel måste vända sig mot denna nya fiende. Opdam sjelf var så plågad af gikt, att han under hela slaget måste sitta i en länstol, hvilken han låtit sätta öfverst på halfdäcket af sitt skepp Eendracht om 72 kanoner, så att han kunde se och ordna allt. Han och Wrangel vexlade nu lag på lag med hvarandra, så att båda skeppen voro sönderskjutna och tågen afslitna. Äfven nu styrde Wrangel närmare för att äntra, men blef i detsamma angripen och omringad af sex holländska skepp, mot hvilka han i tre fjerdedels timme modigt försvarade sig, till dess Bielkenstierna, med några andra svenska fartyg, kunde mot vinden kryssa sig fram till riksamiralens bistånd. Dennes skepp var dock så illa åtgånget och rodret så sönderskjutet, att han måste föra det undan till Helsingör och kunde sedermera för den starka sjögången ej komma ut på något annat krigsfartyg, huru ifrigt han än yrkade derpå.
Under tiden hade den holländska öfverbefälhafvaren varit icke mindre illa utsatt. I två timmars tid låg han omringad af tre svenska skepp – Morgonstjernan akter-ut, Cesar på ena sidan och Johannes för-ut – 80 man voro döda eller sårade, och skeppet var nära att sjunka. Två holländska skepp sökte väl rädda sin amiral, men måste med stor förlust draga sig tillbaka, och Opdam hade ovifvelaktigt måst gifva sig, om Gustaf Wrangel, som med sin eskader under hela tiden låg stilla vid Hven, deltagit i striden. De svenska skeppen, som omringat det stora holländska amiralskeppet, voro nemligen för låga mot detta att kunna äntra det. Tillika frisknade vinden upp och satte Opdam i tillfälle att undkomma sina förföljare samt uppnå Köpenhamn, sedan han af 325 mans besättning fått 137 dödade eller sårade.
Bielkenstierna hade med sitt amiralskepp Draken, understödt af skeppet Leoparden, anfallit de Wittes amiralskepp Brederode, som redan förut fått ett lag från riksamiralens skepp Victoria och nu, efter en skarp strid, drefs på grund, hvarefter det äntrades af svenskarna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
