Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kriget mot Danmark 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan belägringen af Köpenhamn upptog den svenska hufvudstyrkan, hade krigsrörelser äfven förefallit på flera andra håll och i allmänhet tagit en för svenskarne mindre fördelaktig vändning.
Öfver Trondhiem och dess län hade landshöfdingen Lorents Creutz, som medfört sex kompanier knektar, mottagit styrelsen den 19 Maj. Kort derefter uppgingos gränserna mellan detta nya svenska område samt de söder och norr derom belägna delarna af Norge. Konungen befalte genast uttagande af 2,000 knektar och 8 kompanier ryttare samt förhöjde tullafgifterna på den indrägtiga fiskhandeln, hvilka båda åtgärder icke voro egnade att vinna befolkningen i denna besittning för sina nya herrar. Utskrifningen väckte sådant motstånd, att den snart måste afbrytas, och då tulltaxan var betydligt högre än den danska, befarade Trondhjems handelsmän icke utan skäl, att handeln snart skulle draga sig från denna stad till Bergen, som ännu tillhörde Danmark.
Den 11 Augusti blef Creutz aflöst af Clas Stjernsköld, som af konungen blifvit utnämnd till svensk guvernör i Trondhiem. De uttagne knektarne, 1,800 till antalet, aftågade den 24 i samma månad för att från de norrländska hamnarna föras till Lifland. Nu började man äfven uppsätta ett rytteri-regemente. Den 1 September firades hyllningen med stor högtidlighet, då presterskapet, borgerskapet ock allmogen aflade trohetsed till Sveriges konung. Konungen hade befalt, att allmogen skulle afväpnas, men samtidigt med ryktet om det ånyo utbrutna kriget kom äfven en dansk uppmaning till allmogen att behålla sina skjutgevär och resa sig mot svenskarne. Kort derefter inryckte ock danska trupper i länet, och i de socknar, genom hvilka de tågade, slöt sig allmogen till dem, så att de snart utgjorde en styrka af 1,500 man, mot hvilka Stjernsköld endast kunde uppställa 120 ryttare och 600 knektar, med hvilka han måste inskränka sig till försvaret af Trondhiems stad. Han skickade emellertid öfverstlöjtnant Morath att inhemta kunskap om den antågande fienden och söka hejda hans framsteg; men med sin ringa styrka kunde Morath ingenting uträtta, utan måste, ehuru under ständig strid, draga sig tillbaka från det ena passet till det andra. Den 26 September visade sig 3 danska krigsskepp och 40 jakter, förande krigsfolk, utanför Trondhiem och den 4 Oktober anryckte till lands den fiendtliga styrkan.
Staden hade nästan inga försvarsverk och beherskades dessutom från flera af de kringliggande höjderna. Snart bestod hela den svenska besättningen, som hade att bevaka en omkrets af nära en half mil, endast af 300 man i tjenstbart skick; men icke desto mindre svarade Stjernsköld, på fiendens uppfordran, att han skulle försvara sig, »om han ock skulle nödgas koka soppa på sina skinnbyxor», och i tio veckors tid försvarade han sig också, ehuru belägrad till både lands och sjös af en fiende, hvars antal uppskattades till 5,000 man. Först när elfven tillfrusit samt både krut- och kulförråden voro i det närmaste slut, måste Trondhiems stad uppgifvas den 11 December. Besättningen, som då utgjordes endast af 188 man fotfolk och 36 ryttare, tågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
