Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kriget mot Danmark 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut med flygande fanor och klingande spel samt följdes af samtliga de svenska tjenstemännen, och dermed var svenskarnes korta välde öfver Trondhjem och dess län slutadt.
Bornholm hade äfven, ungefär vid samma tid, återkommit under dansk lydnad. Äfven dit hade, så snart det nya kriget utbrutit, kommit uppmaningar från konung Fredrik till svenskarnes fördrifvande, och äfven der hade utskrifningen och förhöjda tullafgifter väckt missnöje bland öns 6,000 invånare, till största delen fiskare och bönder. De uppgjorde i största hemlighet en plan att öfverrumpla den fåtaliga svenska besättningen, och den 8 December blef den svenske befälhafvaren, öfverste Printzensköld, vid sin aftonmåltid öfverfallen af de sammansvurna och nedskjuten. Under natten omringades fästet Hammerhus, hvars besättning gaf sig den 9 December, och derefter var Bornholm åter danskt.
I Skåne var äfven oroligt. En dansk utskickad, Statius, som varit lifknekt hos konung Fredrik, infann sig i Oktober 1658 i Skåne för att söka uppvigla allmogen. Han hade blifvit nämnd till befälhafvare öfver de snapphanar, som der kunde vinnas för danskarne, och i början af November trodde han sig kunna försäkra, att minst 700 sådana vore att påräkna. Han erhöll dock från Danmark befallning att icke låta resningen komma till utbrott förr, än danska trupper anländt till Skåne. Men under tiden hade i Malmö en sammansvärjning blifvit uppgjord att bringa denna stad i danskarnes händer, hvarefter en dansk styrka skulle dit öfverföras och sätta sig i förbindelse med snapphanarne i skogsbygden, samt en allmän resning mot svenska styrelsen tillvägabringas så väl der som i Bleking och Halland. Bartholomeus Michelssen, en förmögen man, som hade många förbindelser med borgare i Malmö, hade vunnit några bland dessa att med honom verka för stadens återbringande under dansk lydnad. Bland stadens tvänne borgmästare hade den ene, Wiltfang, sedan han fått kunskap om de ökade fri- och rättigheter, som blifvit beviljade Köpenhamns borgare, yttrat en liflig önskan, att äfven Malmö borgerskap måtte hugnas med dylika och framför allt slippa den svåra tullen. De sammansvurne trodde sig derföre kunna bringa honom på sin sida, och han förklarade äfven för dem, att han gerna ville tjena konung Fredrik, utan att dock närmare inlåta sig i sammansvärjningen. Deremot tog en skånsk adelsman, Ove Tott, en verksam del i densamma. Han var en son till Tage Tott, som på sin tid ansågs för Skånes rikaste man samt för sin rikedom och sitt stora inflytande kallades »den skånske kungen». Om denne Tage Tott, som länge hade Malmö slott i förläning, berättas, att sedan han anstält en präktig måltid för sin konung, hade han efter dess slut bedt honom mottaga bordsfötterna såsom gåfva. Det befans då, att bordet hvilade på fyra tunnor, fylda med silfvermynt, genom hvilken frikostiga gåfva åtskilliga klagomål mot herr Tages förvaltning ansågos hafva blifvit nedtystade. Han hade aflidit innan roskildska freden ännu var afslutad, men hans son Ove, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
