Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjelptrupperna, gamla krigare och öfvade artillerister, fått en god tillökning i försvararnes antal, hvilket räknades till 13,000 man, hvaremot den svenska styrkan, äfven efter erhållen förstärkning af 5 regementen fotfolk (Smålands, Östgöta, Södermanlands och två skånska), endast uppgick till något öfver 8,000 man, bland hvilka 4,500 voro fotfolk och 3,700 ryttare.
Att med en till antalet så underlägsen styrka våga en stormning mot en folkrik, numera väl befästad och väl försvarad stad, tycktes vara ett alltför öfverdådigt vågspel, och dock var en stormning numera enda utsigten att bringa Köpenhamn i svenskarnes våld. Man hade utrönt, att stadens försvarsverk längs stranden gent emot Amager-ön voro de svagaste, emedan sjön ansetts gifva tillräckligt skydd åt denna sida, och man ämnade således rikta hufvudanfallet ditåt, så snart isen blefve säker. Detta inträffade i början af Februari, och den 8 om aftonen tågade alla trupperne ur svenska lägret samt stannade ett par tusen steg från staden. En i sundet mellan staden och ön utlagd bestyckad pråm besköt svenskarne från sidan. Konungen befalte derföre, att den skulle tagas och antändas, hvilket äfven skedde; men dertill åtgick så mycken tid, att anfallet måste uppskjutas till följande natt.
Den 9 ryckte trupperna åter ut och tågade genom den djupa snön å nyo mot Köpenhamn; men nu hade fienden låtit upphugga vakar på isen och å nyo bestyckat den icke fullt nedbrända pråmen. Dennas återtagande och vakarnes undersökande tog äfven nu så mycken tid, att det icke heller denna gång kom till någon strid. I sjelfva verket hade också dessa båda anfall varit endast förkänningar, och natten mellan den 10 och 11 var utsatt till den egentliga stormningen.
Denna natt ryckte svenskarne för tredje gången mot staden. Anfallsplanen var på förhand noggrant uppgjord, stormstegar och lyftbroar öfver vakarna i beredskap, handgranater och andra vid stormning vanliga vapen i tillräcklig myckenhet medtagna. Manskapet hade dragit hvita skjortor öfver sin fältdrägt för att ej synas mot snön. På sina hattar buro de fälttecken af halm. Kl. 1 på natten gafs tecken till anfall genom antändandet af två tjärtunnor på Vallby backe, och nu gingo svenskarne till storms.
Anfallet skulle ske på tre ställen: det första, sjelfva hufvudanfallet, under konungens egen ledning samt anfördt för öfrigt af generalmajorerna Johan von Essen och Fabian von Fersen, mot den då obebyggda delen af staden, som nu, tätt bebyggd, ligger mellan slottet och Kollebodstrand; det andra under generalen af kavalleriet Gustaf Banér mot stadens östra delar, och det tredje under generallöjtnanten grefve Clas Tott mot Christianshavn, den närmast Amager liggande stadsdelen. Tre smärre skaror under öfverstarne Frölich och Roth samt öfverstelöjtnanten Fitinghoff skulle med låtsade anfall här och der oroa och skingra besättningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
