Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets inre styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilkas inrättande för trettio års tid uteslutande förbehölls Johan Palmstruch, hans bolagsmän och arfvingar.
Föreskrifterna rörande lånebanken innehöllo hufvudsakligen, att Johan Palmstruch och hans bolagsmän förpligtades att först i Stockholm och sedermera i andra rikets städer inrätta lånebanker, hvilka de egde rättighet att idka såsom ett privilegieradt bankbolag; att ingen summa finge utlånas utan mot hypotek eller pant i handom och i intetdera fallet till högre belopp än två tredjedelar af hypotekets eller pantens värde; att såsom hypotek finge mottagas fastigheter på landet och i städerna samt, såsom pant i handom, guld, silfver, smycken, ädla stenar, perlor, kläder, linne, husgeråd, koppar, jern, messing, bly, kläde, sidentyg m. m.; att äfven om konungen upptoge lån i banken, skulle han ställa lika stor säkerhet derför som enskilde; att kapitalet alltid skulle återbetalas och räntan erläggas inom ett år och sex veckor från lånets utbetalning; att derest sådan inbetalning af kapital och ränta försummades, skulle panten säljas på offentlig auktion och, om dervid försäljningssumman uppginge till högre belopp än lånesumman, skulle öfverskottet innestå i banken för låntagarens räkning under fem års tid, men de öfverskott, som inom denna tid ej uttagits, tillfalla de fattige; att, derest räntan inom behörig tid erlades, finge panten ej försäljas, äfven om kapitalet icke inom förfallodagen inbetaltes, samt att för lån från 8 daler kopparmynt (den minsta lånesumman) till 100 daler skulle årliga räntan utgöra 10 5/32 procent, för lån mellan 100 och 400 daler 8 1/4 procent och för lån öfver 400 daler 6 procent.
För vexelbanken föreskrefs att i densamma finge deponeras kopparmynt, dukater, specieriksdaler och svenskt silfvermynt, dock ej under 100 daler kopparmynt, 50 dukater, 100 specieriksdaler och 200 daler silfvermynt; att deponerade belopp kunde antingen transporteras på andra genom bankanvisningar, dock ej i summor under ofvannämnda minsta belopp af hvarje penningesort, eller ock uttagas på en gång eller efter hand; att om någon transporterade högre belopp, än han hade innestående, finge han böta 3 procent af detta högre belopp; att för hvarje 50 dukater, 100 specieriksdaler och 200 daler silfvermynt, som transporterades eller uttogs, skulle till banken erläggas en afgift af 1 öre silfvermynt och för hvarje hundra daler kopparmynt 2 öre silfvermynt, samt att intet slags qvarstad eller beslag kunde läggas på de i banken insatta belopp, icke ens i krigstid. Tillika förordnades, att alla accis-afgifter och tullafgifter å utgående varor skulle af de klarerande i banken insättas i kopparmynt samt alla tullafgifter å inkommande varor i specieriksdaler. Lånebanken skulle hållas öppen för allmänheten hvarje söknedag från kl. 8 till 11 f. m. och 2 till 5 e. m., samt vexelbanken för transporteringar från kl. 8 till 10 f. m. och för depositioner från kl 2 till 5 e. m.
Banken utvecklade snart en liflig verksamhet och gjorde så goda affärer, att regeringen skyndade att tillegna sig en del af vinsten, som enligt privilegierna skolat odelad tillfalla banken. Redan den 16 Dec.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
