Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets inre styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1656 befalte konungen att, efter afdrag af samtliga förvaltningskostnaderna, skulle vinsten delas i två lika delar, af hvilka den ena skulle tillfalla kronan och den andra fördelas lika mellan banken och Stockholms stad, som skulle använda sin andel till anläggning af nya gator. Såsom ersättning för dessa inskränkningar blef Palmstruch af konungen nämnd till bankens direktör med 1,500 daler silfvermynt i årlig aflöning, hvarjemte de öfriga lönerna och förvaltningskostnaderna bestämdes till omkring 12,000 daler årligen.
Den 30 Juni 1657 utfärdades för vexelbanken en utförlig arbetsordning, i hvilken bland annat förordnades, att banken skulle styras af en direktör och tre kommissarier – en på ridderskapets och adelns vägnar, en af Stockholms magistrat och en af dess borgerskap – hvilka kommissarier skulle årligen ombytas och af konungen tillsättas bland de af direktören till dubbelt antal föreslagna personer. Äfven upphäfdes de ofvannämnda afgifterna för transportering eller uttagning af deponerade belopp och i stället förordnades att för alla summor, som uttogos ur banken, skulle erläggas 1/4 proc. Likasom redan i bankens privilegier var medgifvet att alla tullafgifter skulle der deponeras, förordnades genom ett kungligt plakat af den 5 Juni 1658, att alla vexlar till ett belopp af 100 specieriksdaler eller derutöfver, dragna från Stockholm på annan ort eller från annan ort på Stockholm, skulle betalas i banken, samt genom en kunglig förklaring af den 19 April 1659, att alla de belopp, som enligt rikets domstolars utslag skulle deponeras, borde, så vidt den deponerande vore boende i Stockholm, insättas i banken, der äfven depositionsskyldige i andra städer eller utländingar egde rätt att, om de så önskade, insätta dylika belopp.
När nu regeringen fått så myckel del i banken, fans ock nödigt att tillsätta en person, som å dess vägnar skulle hålla kontroll öfver dess förvaltning, och rikskammarrådet Gustaf Bonde blef derföre 1659 förordnad till bankens öfverinspektör, med åliggande att i synnerhet vaka öfver noggrann efterlefnad af de kungliga resolutionerna rörande banken samt hålla uppsigt öfver dess tjenstemän och förhindra alla missbruk.
Ända till slutet af Carl Gustafs regering utvecklade banken en i flera hänseenden gagnelig verksamhet, så att ständerna vid 1660 års riksdag yttrade sin önskan om dess fortfarande bestånd; men sedermera inträdde, af åtskilliga anledningar, förändrade förhållanden, till hvilka vi återkomma vid berättelsen om riksstyrelsens utöfning af Carl XI:s förmyndare.
Samtidigt med bankens inrättande vans en vigtig tillökning i Sveriges näringar, då Palmstruchs svåger, Reinhold Rademacher, som i Juli 1654 fått privilegium på upprättandet af jern- och stål-manufakturer i Riga, af Magnus Gabriel de la Gardie öfvertalades att under sommaren 1656 från det af ryssarne hotade Riga flytta till Sverige, dit han medförde några och trettio smeder med hustrur och barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
