Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets inre styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omfattade sådana villfarelser och uppenbar ogudaktighet, hade konungen funnit sig deraf föranlåten att låta öfverse de förordningar, som angående detta ämne blifvit utfärdade samt nu, i öfverenstämmelse dermed, äfvensom med den vid kröningen afgifna försäkran, efter rådets hörande stadga och förordna, att alla rikets ständer och andra undersåtar skulle bekänna den genom Upsala möte antagna tro; att alla vid detta möte förkastade sekter och läror »såsom den papistiska, calwinska, anabaptistiska, photinianska och andra, hvad namn de hafva kunde», vore i hela Sveriges rike alldeles förbjudna; att bekännare af annan troslära än den rena evangeliska, hvilka redan voro i riket bosatta eller framdeles kunde der inkomma, egde tillåtelse att hålla sin andakt med läsande och sjungande, dock inom lyckta dörrar och för sig sjelfva allena, så att ingen förargelse deraf kunde åstadkommas, men i vidrigt fall och derest de afhölle sina tjenare från att bevista den svenska gudstjensten eller sökte på något sätt inom Sveriges rike sprida sin der förbudna troslära, skulle den, som första gången dermed beträddes, till närmaste hospital eller fattighus bota 100 daler silfvermynt eller mera efter förbrytelsernas beskaffenhet, andra gången straffas med fängelse och tredje gången förvisas ur riket, samt att den främmande gudstjenst, hvilken utländska makters sändebud egde låta inom sina hus förrätta, ej skulle få af andra bevistas. Presterskapet uppmanades att hålla noga hand öfver denna stadgas efterlefnad och äfven att söka bringa villfarande troslärors bekännare till Guds sanna kunskap. Om desse icke strax beqvämade sig, men dock förhölle sig stilla och utan att åstadkomma förargelse, skulle presterskapet söka med kristlig foglighet föra dem på rätta vägen.
Om den då rådande ofördragsamheten vittna för öfrigt flera tilldragelser från denna tid. Så anmälde pastorn i Stockholms Storkyrkoförsamling, doktor Emporagrius, för presteståndet vid 1655 års riksdag, att landshöfdingen i Vestmanland Knut Kurck, som var gift med en holländska, tillhörande den calvinska bekännelsen, hade en dotter, som tjenat vid drottning Christinas hof och der »syntes hålla sig mycket gudfruktig, visste ock sin bibel väl», men af sin moder förhindrades att öfvergå till lutherska ritualen, och det blef nu ett öfverläggningsämne inom presteståndet, om hon kunde hedras med öfliga begrafningsceremonier. Huru öfverläggningen utfallit är icke uppgifvet.
Den 7 Juli 1655 förordnade konungen en kommission till »kyrkoordningarnas examinerande och förbättrande.» Arbetet skulle, under ledning af erkebiskop Lenæus, företagas i Upsala af biskopen i Vesterås Olaus Laurelius, pastor primarius i Stockholm Ericus Emporagrius och teologie professorn vid Upsala högskola Laurentius Stigzelius. Redan vid 1654 års riksdag hade Laurelius till presterskapets granskning framlemnat ett af honom uppgjordt förslag till ny kyrkoordning, och vid följande årets riksdag anhöll presterskapet, att detta förslag måtte öfverlemnas till en kommission för att granskas. Det var i anledning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
