Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ortala; men Fleming var obeveklig och frågade dem, om det kunde anstå riksråd att låta skicka sig i saker, stridande mot riksdagsbeslutet, hvars hithörande punkt han uppläste, såsom svar å deras framställning. Riksmarsken Gustaf Horn infann sig sjelf hos kollegium för att bevisa, det hans gods ej borde vara underkastade reduktion, men med lika liten framgång. Riksdrotsen Per Brahe förlorade flera hemman och riksrådet Seved Bååt likaså; men, ehuru sjelf ledamot af reduktionskollegium, gjorde han intet försök att afböja beslutet.
De öfrige stormännen, som blefvo lidande genom reduktionen, togo ej saken lika lugnt. Missnöjet blef allt starkare och motståndet framträdde allt mera öppet, synnerligast som vid denna tid krigslyckan började vända sig mot konungen, hvars försök att vinna Polens krona man insåg komma att inveckla honom i allt större svårigheter. Det hade varit konungens lysande framgångar i början af polska kriget, som mer än något annat gifvit styrka åt Flemings bemödanden att genomdrifva reduktionen. Konungen kunde, efter att hafva tilltvingat sig en fördelaktig fred med Polen eller förenat detta rike med Sverige, hit återkomma och med den ökade makt, hans segrar gifvit honom, hålla en sträng räfst med alla, som vågat motsätta sig beslut fattade i öfverensstämmelse med hans föreskrifter. Men ju långvarigare och äfventyrligare det polska kriget blef, desto mindre hade man att befara hans snara återkomst, och desto nödvändigare blef det äfven för honom att ej uppväcka missnöje hvarken hos det högre befälet derute, helst dess aflöning icke synnerligen noggrant utföll, eller hos de styrande här hemma. Under de bekymmersamma öfverläggningarna i rådet, sedan holländska flottan visat sig i Östersjön och man fruktade ett anfall mot Sveriges kuster, möjligen mot sjelfva hufvudstaden, afstannade ock för en tid reduktionsarbetena, emedan Fleming måste deltaga i dessa öfverläggningar. Gustaf Banér väckte i rådet fråga derom, att fjerdeparten ej vidare måtte infordras, efter som konungen åt flera eftergifvit densamma. Häri instämde med honom flere af de öfriga riksråden, men Fleming förklarade ett sådant steg å rådets sida omöjligt, såsom stridande mot konungens uttryckliga befallning. Vid ett annat tillfälle förebrådde honom riksdrotsen i sittande råd den stränghet, med hvilken Torstenssons grefskap blifvit återkalladt, äfvensom att man »ej gjort skilnad på folket» utan anbefalt verkställighet genom landshöfdingen i stället att skrifva till grefven sjelf. »Jag har måst höra onda ord af riksdrotsen», yttrade Fleming derefter i reduktionskollegium, »men jag vill aldrig undandraga mig eller vackla i mitt embete, eller derivera invidien på någon annan». Han uppmanade nu samtlige kommissarierne, att de ville med honom »så befordra det hatade verket, att Guds ära, konungens tjenst och rikets välfärd, derunder så många hundra tusen menniskor begripas, befrämjas måtte», samt föreslog, att man genast skulle skrida till verkställighet af de fattade besluten, ty »resolution utan execution är som klocka utan kläpp». Detta hans förslag blef också, oaktadt Gustaf Bondes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
