Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nyvunna landskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nemligen då hafva motarbetat handelns tillväxt och borgerskapets uppkomst, emedan detta stånd kunde blifva en bundsförvandt åt konungamakten.
Borgmästare och råd i städerna voro regeringens tjenstemän och tillika, såsom valde af borgerskapet, nära förbundna med de menigheter, af hvilka de tillsattes. Denna borgerskapets valrätt hade visserligen blifvit af konungen bekräftad, men i sjelfva verket hade regeringen flera tillfällen att inverka på tillsättandet af dessa tjenstemän, som hade att besörja så väl rättsskipningen som förvaltningen af stadens angelägenheter. Ett tvåfaldigt beroende röjde sig ock i sättet för deras aflönande. De hade embetsjord af städerna, men tillika hvarjehanda inkomster, som berodde på kunglig öfverlåtelse, såsom tolag, en del af accisen, våg- och stämpel-penningar m. m.
Magistraterne i de skånska städerna voro skyldige att till Göta hofrätt skicka ombud för att der försvara deras domar, och befriades icke från denna skyldighet förr, än likformighet blifvit införd mellan Sveriges och Skånes lag.
Öfver borgmästare och råd tillsattes i Malmö af svenska regeringen en »burggrefve», som skulle hafva vården om kronans rättigheter och om rättsskipningens rätta handhafvande, samt äfven för att genom honom försäkra sig om magistratens och borgerskapets tillgifvenhet. I denna syftning sökte regeringen ock i allmänhet i de nyvunna städernas magistrater insätta personer från det gamla Sverige för att mer och mer åt svenskt sinnade tjenstemän anförtro städernas förvaltning och dymedelst i dessa städer utbreda och befästa svensk nationalitet.
För att skydda de städer, som hade någon rörelse, mot alltför många medtäflare ansågs det nödvändigt att inskränka stapelrätten till vissa orter. Den medgafs af Carl Gustaf åt Malmö, Landskrona och Helsingborg. I andra hamnar än stapelstädernas fingo utländska fartyg ej inlöpa, och de orter, som icke hade stapelrätt, ålades att skicka sina fartyg till svenska kusten, så framt de icke togo frakt i stapelstäderna, då det var dem medgifvet att segla hvarthän som helst. Ystad berättigades att utskeppa ved och oxar, men inga andra varor, icke heller skulle retur-varor få hemföras.
Ombytet af regering framkallade äfven åtskilliga förändringar i förhållandet mellan de särskilda städerna. Landskrona, som under danska styrelsen varit eftersatt för sin närhet till Köpenhamn, gynnades nu med flera friheter, och det var Carl Gustafs plan att här skulle blifva en stor handelsstad. Deremot blef Christianopel i Bleking, som under danska styrelsen skulle täfla med Kalmar, nu en obetydlighet. Den inom samma landskap längre vester ut belägna Bodekulls hamn fick stadsprivilegier och namnet Carlshamn. Der skulle skeppsvarf upprättas och flottan dit förläggas.
Under sommaren 1658 fick presidenten i kommerskollegium, riksrådet Christer Bonde befallning att genomresa Halland, Skåne och Bleking samt om deras handel och näringar uppsätta en utförlig berättelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
