Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nyvunna landskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådana verk hafver förvärfvat, så att jag måste bekänna, det han är deruti helt fundamental».
De båda gamla städerna Wä uppe i landet och Åhus vid sjökanten hade konung Christian IV 1614 flyttat till ön Allö och der byggt Christanstad, förnämligast för dess särdeles lämpliga läge till en fästnings uppförande. Orten hade 1622 fått stadsprivilegier och två sköna byar blifvit till denna stad donerade, hvilken jord nu innehades af föga mer än 20 borgare. Konung Christian hade icke sparat någon kostnad att bebygga denna ort samt förse den med vallar och kostbara dammar, ledande till staden, såsom ock med en kyrka, en af de vackraste i dessa landsorter. Stadens handel och näringar voro icke att förakta, emedan deromkring var så skönt och fett land, som i Skåne stode att finna, hvarföre ock många sköna adelsgårdar voro der i trakten belägna.
Bleking, som vidtager 2 1/2 mil från Christianstad, var ett stenigt och bergigt land, temligen magert och öfver allt fullt med skog. För den ringa tillgången på säd hade konungarne i Danmark efterlåtit Blekinge-boerne half tull- och accis-frihet på främmande öl, hvilket i stor myckenhet ditfördes från Rostock och andra tyska orter, hvaremot landtmännen förde ved till hamnarne och sålde den till utländingarne eller togo öl i byte, hvilket sjelfsvåld vore till intet nyttigt, utan förorsakade ett oskickligt väsende och äfven mord, »hvartill bönderne der voro mycket oförvägne», och hade alltså blifvit afskaffadt, sedan Bleking kommit under svenska regeringen.
Sölfvitsborg var en fläck, 1/2 mil inom blekingska gränsen, af ringa värde, hvarföre ock dess köpmän varit af konungen i Danmark ålagda att flytta till Christianstad och seglationsfrihet blifvit denna ort fråntagen.
Bodekull (Carlshamn) hade af Christer Bonde noga blifvit undersökt, särdeles med afseende å »dess öfvermåttan sköna och nästan incomparabla hamn», hvilken syntes honom synnerlig beqvämlig icke allenast till en hamn för svenska flottan, då denna hamn var säker och djup samt hade fast och god ankargrund, utan äfven att der anlägga skeppsdockor. Inloppet vore lätt att försvara, men för stadens befästande i öfrigt mötte åtskilliga svårigheter. Emellertid var orten särdeles lämplig för handel och sjöfart, synnerligast nu, sedan landet kommit under Sverige. Medan det tillhörde Danmark hade man, för närheten till svenska gränsen, der ej velat hafva någon stad, men hamnen hade dock varit mycket begagnad. I orten bodde en fogde, en holländare och några flera personer, som drefvo god landthandel både ur Småland och Bleking. Många skäl funnos således att der anlägga en stad, som kunde blifva af stor nytta för båda dessa landskap.
Ronneby, 5 mil från Bodekull, var en liten stad till omfånget, men hade dock 300 borgare, bland hvilka många voro förmögne och rike män. Deras handel hade alltid varit mest på Småland, då de hade knappa 3 mil till svenska gränsen, och ehuru gränstullar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
