Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustafs samtida: Konungahuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maria Euphrosyna besökte härefter sin man i Riga och reste med honom till Danmark samt stannade hos honom ända till dess han å nyo reste ut till de polska fredsunderhandlingarna, då hon vände om till Sverige och infann sig i början af året 1660 i Göteborg hos konungen under hans sista sjukdom. Nu återkom Carl Gustaf till sin förra afsigt att utnämna De la Gardie till rikskansler för att kunna göra Herman Fleming till riksskattmästare och således bland riksembets-männen få en ytterligare, som var hans ätt fullt tillgifven. Han yttrade då tillika för Maria Euphrosyna, att De la Gardie tjent honom såsom en ärlig man, och hon svarade, att efter konungen fordrade det hennes man skulle utöfva det vigtiga embetet, så bad hon till Gud att »gifva honom kraft, styrka och förstånd till att det så utöfva, att det måtte lända Guds namn till ära, ers maj:t och riket till tjenst, och på troheten må ers maj:t aldrig tvifla.»[1]
Till Maria Euphrosynas senare öden återkomma vi vid framställningen af hennes mans, med hvilka de alltid voro nära förenade.
Eleonora Katarina, den tredje af Johan Casimirs och svenska prinsessan Katarinas döttrar, var född 1626, således samma år som drottning Christina, hvilken ock alltid betraktade henne såsom sin fostersyster och gaf henne flera bevis på sin välvilja äfven under förhållanden, som för den unga prinsessan voro ganska brydsamma och det genom eget vållande. År 1640 kom till Stockholm landtgrefven Fredrik af Hessen-Eschwege, en yngre broder till landtgrefve Wilhelm V af Hessen-Cassel, som var Sveriges trogne bundsförvandt och äfven en af härförarne under trettioåriga kriget. Den unge landtgrefven, då endast 23 år gammal, troddes först ämna uppträda såsom friare till drottningen, men egnade i stället sin hyllning åt prinsessan Eleonora. Då han var känd såsom en ostadig, egensinnig och påflugen herre, fick han af Johan Casimir ett tvärt och föga smickrande afslag. Han låt dock ej afskräcka sig häraf och lyckades äfven få Christina på sin sida. De båda unga tyckas ock hafva ingått en förlofning sig emellan, men något bröllop blef tills vidare ej satt i fråga, då Johan Casimir fortfarande var emot partiet och äfven Carl Gustaf önskade att hans syster skulle stanna hos drottningen för att hos henne motverka hvarje för hans dåvarande förhoppningar menligt inflytande.
Detta uppskof blef emellertid icke lyckligt. Landtgrefven for ut till tyska kriget 1644 och stannade der i två år. Vid slutet af denna tid erhöll han ändtligen Johan Casimirs samtycke och skyndade hem för att hålla bröllop; men kort förut hade hans trolofvade inlåtit sig med en vid hofvet varande fransk lutspelare, Beschon, i en kärleksförbindelse, hvars följder tvingade henne att något efter bröllopet, som hölls i början af året 1647, upptäcka förhållandet för sin gemål, som var ädelmodig nog att förlåta henne och hålla denna upptäckt hemlig för alla, utom för Carl Gustaf och för drottningen, hvars frikostiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
