Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustafs samtida: Konungahuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt skref äfven svenska bättre än de flesta af den tidens högt uppsatta personer.
Christina visade honom mycken välvilja. Redan tidigt gaf hon honom ett årsunderhåll af 3,000 rdr och utnämnde honom, innan han ännu fylt sitt tjugonde år, till öfverkammarherre, med 6,000 rdrs lön. Vid denna tid hölls också, den 19 Juni 1649, hans bröllop med Elsa Beata Brahe, och två år derefter blef han Torstenssons efterträdare såsom generalguvernör öfver Vestergötland, Halland, Dal och Vermland, med 12,000 rdrs lön och bibehållande af de inkomster drottningen förut beviljat honom. År 1653 utnämndes han till riksmarskalk, hvilket embete han dock följande året nedlade, troligen i följd af något med drottningen uppkommet missförstånd, hvilket likväl tyckes snart hafva blifvit bilagdt.
Hertig Adolf Johan hade för öfrigt lätt att stöta sig med personer, med hvilka han kom i beröring. Han var i sitt sätt stel och högdragen, tålte inga motsägelser, misstänkte alla och sparade icke på de bittraste beskyllningar, så snart han trodde sig af någon hafva lidit en oförrätt. Häftig till lynnet och modig af naturen, var han ock genast färdig att gripa till värjan, när han ansåg sig förnärmad. I November 1650 hade han råkat i tvist med sin svåger landtgrefven af Hessen, vid en fest som denne anstält, och genast följande morgon voro båda ute till häst för att afgöra denna tvist med värjan i hand, hvilket dock förhindrades af bådas svåger Magnus De la Gardie, som genom drottningen fått underrättelse om tvisten och befallning att förekomma följderna deraf. När sedermera De la Gardie föll i onåd hos drottningen, sände Adolf Johan en utmaning till Clas Tott, De la Gardies efterträdare i hennes ynnest, men äfven denna gång hindrade drottningen stridens företagande, sedan de båda tvistande redan voro på stridsplatsen.
Hertigens gemål dog barnlös i April 1653 och kort derefter kom han med sin svärfader, Per Brahe, i en ganska obehaglig arfstvist, hvilken visserligen bilades, men föranledde dock ömsesidigt missnöje, som länge fortfor.
Sedan Christina afsagt sig regeringen och Carl Gustaf blifvit Sveriges konung, företog Adolf Johan åtskilliga utrikes resor, under hvilka en äktenskapsförbindelse troddes vara i fråga mellan honom och prinsessan Henrietta Maria af Oranien, samt underhandlingar verkligen egde rum om en sådan förbindelse med pfaltziska prinsessan Sofia, men utan framgång i någotdera fallet. Under tiden hade hertigen hvarken någon viss befattning eller några betydande inkomster, och hans broder, konungen, var tveksam huru han med honom borde gå till väga. Han hade intet synnerligt förtroende till broderns pålitlighet. »Jag känner», sade han, »min bror, hertigen. Han är underlig till sinnes och icke mycket att lita på, torde ock framdeles komma mycket ondt åstad.» Konungen tog dock slutligen honom till sig i polska kriget, der hertigen gaf åtskilliga prof på både personligt mod och militärisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
