Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Per Brahe var, såsom rikets förste grefve, äfven den förste, som af den nye konungen erhöll bekräftelse på förläningen af sitt grefskap. Det skedde strax efter kröningen, då konungen på borggården af Upsala slott mottog hyllning af samtliga grefvar och friherrar. På häroldens kallelse framträdde grefve Per, åtföljd af sin brorson Nils Brahe, som bar slägtens banér, hvilket grefven mottog af brorsonen, föll på knä, nedlade banéret för konungens fötter och anhöll om bekräftelse på förläningen, hvilken konungen beviljade och räckte honom banéret såsom tecken härtill. Samma ceremoni fortsattes derefter med de öfriga grefvarne och friherrarne. Redan tre veckor efter kröningen erhöll ock Brahe konungens bekräftelse på de stora friheter Christina kort förut gifvit grefskapet Visingsborg, och vid 1655 års riksdag finna vi grefve Per vara, liksom vid flera föregående tillfällen, en ifrig förfäktare af de grefliga företrädesrättigheterna, enligt hvad redan är berättadt.
Vid samma riksdag förekom äfven ett förslag, att adelns talan vid riksdagarna borde föras genom ombud, valda länsvis. För detta förslag anfördes, att adeln skulle vinna lättnad från resorna till riksmötena och »kronan blifva bättre betjent genom förståndige valde.» Emot förslaget invändes, att adeln derigenom försvagade en af sina företrädesrättigheter, »och rör man dem i ett, är fara att det sker äfven i annat»; att svårigheter mötte för så väl valsättets bestämmande som huruvida de valde skulle hafva hvar sin röst eller så många som de väljande; att dessa ombud skulle vara mera »timida» vid ärendenas handläggning, af undseende för hemmavarande valmän, samt slutligen att det för en riddersman vore af nytta att »göra sig om riksens stat och om hofseder underrättad», hvarföre det icke anstode honom att sitta hemma. Förslaget, tydligen föranledt af den starka tillväxt, den lägre adeln erhållit under Christinas regering, samt af ofta förekommande klagomål öfver adelns försumlighet att infinna sig vid riksdagarna, bragtes inför rådet, och Brahe tog liflig del i öfverläggningarna derom. Enligt hans tanke borde af hvarje greflig eller friherrlig ätt alltid någon vara närvarande vid riksdagarna, men för de öfriga adliga ätterna borde det stå fritt att välja ombud. Inom rådet mötte dock detta förslag öfvervägande motstånd och förföll.
När Carl Gustaf reste ut till kriget i Polen, stäldes, såsom förut är berättadt, Brahe, i sin egenskap af riksdrots, i spetsen för riksstyrelsen här hemma, och rådsprotokollen vittna, att han med synnerligt nit fullgjort detta vigtiga uppdrag. Under åren 1655 och 1656 deltog han i rådets flesta sammanträden, samt var endast af sin sjuklighet hindrad från ett ännu flitigare deltagande deri. Han led nemligen, enligt hvad han i sin Tänkebok anmärker, under dessa år ofta af den då mycket gångbara fjerdedagsfrossan. Man finner emellertid, att vid sådana tillfällen rådet icke sällan sammanträdde hemma hos den sjuke riksdrotsen, hvilken äfven då ledde öfverläggningarna. När sedermera under våren 1657 fredsbrott hotade från Danmark, och riksmarsken Horn, som skulle leda försvaret mot befarade anfall från Norge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
