Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna undvaras, hvilket icke litet bidrog att öka hans anseende hos sina embetsbröder inom rådet, som i allmänhet betraktade reduktionen såsom ett ondt, hvilket man måste underkasta sig endast för dess nödvändighet och hvarifrån man följaktligen borde frigöra sig med detsamma den upphörde att vara nödvändig. Ett bland de medel, Gustaf Bonde ansåg verksammast undanrödja denna nödvändighet, var handelns och näringarnas upphjelpande, hvilket han ifrigt yrkade och ansågs ega grundlig kunskap om alla dithörande ämnen.
Efter Carl Gustafs död, då Herman Flemings öfvervägande inflytande hos konungen icke längre stod Gustaf Bonde i vägen, visade det sig hvilket stort anseende han egde inom rådet, och i berättelsen om förmyndareregeringen under Carl XI:s minderårighet skola vi återkomma till Gustaf Bonde och den mera omfattande verksamhet, som då blef honom tilldelad.
Christer Bonde, den förres yngre broder, friherre till Lajhela, herre till Bordsjö, Espelunda, Ymsjöholm och Springstad, var en af Carl Gustafs mest anlitade embetsmän. Född, likasom brodern, på fädernegodset Espelunda den 12 December 1621, studerade han i fem år vid Upsala högskola och fick sedermera 1638 åtfölja brodern på en utrikes resa, då först England besöktes, der bröderne uppehöllo sig något öfver ett år, hvaraf största tiden tillbragtes vid Oxfords universitet. Sedermera besöktes Holland och studierna fortsattes vid Leidens högskola, hvarefter de reste till Frankrike, der vintern till 1641 tillbragtes i Paris och hvarifrån de genom Tyskland och Danmark återvände till Sverige i September 1641.
Efter sin hemkomst blef Christer Bonde utnämnd till assessor i bergskollegium, der fadern var president, och då denne, i anseende till sin långt framskridna ålder och sin embetsutöfning i hufvudstaden, ej kunde vederbörligen sköta sin landshöfdingebefattning i bergslagen, blef sonen 1644 förordnad till vice landshöfding i Nora och Lindes bergslag. Följande året utnämndes han till ordinarie landshöfding öfver Nora län, och då detta 1648 förenades med Nerikes, blef han landshöfding öfver Nerike och ståthållare i Örebro. Vid 1652 års riksdag var han landtmarskalk och blef i Juli 1653 riksråd på samma gång som brodern samt tillika ledamot af kommerskollegium.
Vid öfverläggningarna om företagandet af ett krig mot Polen, i början af Carl Gustafs regering, afstyrkte Christer Bonde detta krig, emedan, om det företoges, »skulle danskarne, i förening med holländarne, angripa oss i ryggen, afundsjuka öfver de preussiska tullarna. Då våra trupper tågat bort, skulle de tyske furstar, som voro mot Sverige fiendtligt sinnade, få tillfälle att förena sig med våra fiender; men i fall man deremot i två år lemnade polackarne ostörda, skulle de hafva nog att göra med muskoviternes makt, och då kunde danska kriget bringas till slut. Då man hade ryggen fri, var det säkrare att angripa polackarne.» Såsom vi sett i det föregående, inträffade sedermera mycket af hvad Christer Bonde förutsagt, ty både Danmark,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
