Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Holland, Österrike och slutligen äfven Brandenburg blefvo, i följd af polska kriget, Sveriges fiender.
Vi hafva äfven omtalat, huru ett af Christer Bonde afgifvet betänkande lades till grund för det reduktionsförslag, som vid 1655 års riksdag af konungen framstäldes till ständerna.
Samma år skickades Christer Bonde till England för att söka gifva ökad fasthet åt det vänskapliga förhållande mellan båda rikena, hvilket genom Whitelockes beskickning blifvit inledt. De punkter, som ej blifvit afgjorda genom det då afslutade fördraget, skulle nu framläggas för protektorn, för att han deröfver måtte yttra sig. Bonde hade i uppdrag att fordra, det inga andra varor än de, hvilka uteslutande voro bestämda till bruk i krig, skulle betraktas såsom krigskontraband och vara förbjudna att utföras till någon makt i krig med endera af de i fördraget deltagande, samt att således koppar, jern, spanmål, tjära och trävirke, som utgjorde Sveriges hufvudsakligaste exportvaror, ej skulle räknas till krigsförnödenheter. Äfven borde han söka utverka, att å Englands sida intet skulle göras, som störde seglationens frihet; att svenska undersåtar, som lidit förluster under sista kriget mellan England och Holland, finge ersättning derför; att segelfarten till Amerika lemnades ostörd och Nya Sverige ej oroades; att svenska undersåtar erhölle rättighet att fiska vid Englands och Skottlands kuster, samt att Englands handel på Ryssland flyttades från Archangel till Ingermanland och Lifland. Om sistnämnda punkt beviljades samt om den begärda fiskerättigheten och fria segelfarten på Amerika medgåfves, skulle nedsatta tullafgifter beviljas engelska köpmän i alla svenska hamnar. Fri stapelrätt, helst i förening med religionsfrihet, kunde svenska konungen ej lofva engelsmännen, men väl skulle plats till magasiner för handeln på Ryssland åt dem upplåtas samt tillåtelse dem lemnas att i större myckenheter få sälja sina varor. Vigtigaste punkten var likväl att söka förmå protektorn bistå Sverige med 20 krigsskepp, i händelse någon främmande makts flotta sökte under polska kriget intränga i Östersjön. Äfven skulle Bonde begära protektorns garanti för att svenska fartyg, som egnade sig endast åt handel, skulle med säkerhet kunna färdas å Kanalen och å Atlantiska hafvet, samt att krigsfolk skulle få värfvas och fartyg anskaffas för svensk räkning i England. Till ersättning lofvades åt engelska fartyg samma friheter i svenska hamnar, som åtnjöts af svenska fartyg, mot det att svenska fartyg i England beviljades enahanda rättigheter. Vore protektorn ej i tillfälle att lemna de begärda skeppen, skulle Bonde i stället begära underhållspenningar. Det nya förbundet skulle ingås på tio år.
Den utförliga berättelse, som sedermera afgafs rörande fortgången af detta uppdrag, vittnar att, om Whitelocke beklagade sig öfver Axel och Erik Oxenstiernas betänksamhet samt svenska regeringens långsamhet vid de då pågående underhandlingarna, så hade Christer Bonde ännu mera skäl att klaga öfver de betänkligheter och svårigheter, som nu mötte från Cromwells sida. Äfven här voro holländska sändebud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
